Nåväl, under de senaste dagarna har det blivit mycket lättare att tala om den Nya världsordningen utan att behöva bekymra sig om att bli betraktad som en högerstolle. Detta på grund av att hela clintongänget börjat tala öppet om den. Vilket betyder att den Nya världsordningens hela gäng kommit ut ur garderoben.

Tidigare denna månad talade Susan Estrich ut om Clintons krig mot Serbien. Kom ihåg att Susan Estrich är den militanta radikala feministadvokat — judinna, så klart — som är hjärtevän med Clintons och var tänkbar kandidat till en kabinettspost för inte så länge sedan. Hon är nu juridikprofessor på University of Southern California och höjdaraktivist inom det Demokratiska partiet. Estrich är extatisk över kriget. Hon älskar det helt enkelt. Hon sa att det är, och jag citerar: “...det tjugoförsta århundradets första krig: en konflikt som inte handlar om kommunism, utan om ras och etnicitet, och som förs av en kommitté mot en galning som i sig själv inte utgör ett hot mot de länder som för krig mot honom... Presidenten står fast, och landet står bakom honom. Antalet amerikaner som är villiga att låta kriget övergå i nästa fas — involvering av markstyrkor — har i själva verket ökat stadigt. Det lovar gott inför framtiden.” — slut citat —

Ni förstår, det tar verkligen andan ur en. Denna radikal-feministiska judinna älskar det här kriget eftersom det till att börja med inte förs mot kommunister utan mot människor som bryr sig om etnicitet; för det andra för att det förs av en kommitté — feminister tror att allting bör skötas av en kommitté; och för det tredje är detta ett krig som förs av länder som inte hotats på något sätt av det land de angriper. Det är med andra ord inte ett krig för att försvara Amerika, utan enbart för att tvinga ett suveränt land att förändra sin inrikespolitik för att passa Susan Estrichs och hennes anhangs tycke: för att tvinga Serbien att sluta försöka införa etnisk homogenitet och istället omfamna mångkulturen. Man får intrycket att denna judinna också skulle samtycka till ett krig mot, låt oss säga Saudiarabien för att tvinga det landet att införa könsneutrala toaletter i varje offentlig byggnad.

Hon säger att det amerikanska folkets stöd för att trappa upp kriget mot Serbien genom att skicka dit markstyrkor har ökat stadigt, och det får henne att känna sig väl till mods inför framtiden. Denna judinna kände sig även väl till mods beträffande Clintons popularitetsmätningar under hans riksrättsåtal. I grund och botten är vad som får henne att känna sig så väl till mods det faktum att hennes folkfränder inom media nu har en majoritet av den amerikanska väljarkåren bakom sig som de kan manipulera på vilket sätt de än föredrar. Se bara till att det finns bollspel på TV — och att det kommer bidragsutbetalningar med posten — så kommer de att jubla åt de människor som skriver på checkarna och sänder bollspelen. Se bara till att hålla deras kylskåp fulla med öl, så kommer de att visa tummen upp åt en president som blivit offentligt avslöjad som lögnare i rätten, som våldtäktsman, degenererad individ, krigstjänstsmitare, förrädare, pengatvättare och knarkare. De bryr sig sannerligen inte. Starta ett krig någonstans som de kan se på TV, så kommer de att stöda det också om bara Tom Brokaw och Dan Rather och Peter Jennings och resten säger åt dem att göra det. När de fått nog av att se de smarta bomberna spränga lägenheter och persontåg i luften och våra jaktplan meja ner flyktingkolonner, kommer de att jubla när marktrupperna skickas dit så att de får något ännu mer spännande att se på sina TV-rutor.

Trots det faktum att fröken Estrich inte är en offentlig ämbetskvinna är det värt att notera hennes åsikter. Till att börja med är hon medlem av clintongänget; hon delar deras värderingar och åsikter. För det andra är hon typisk för de arroganta och bullriga universitetsjudar som under 1960-talet vandaliserade dekanens kontor och krävde alla slags Politiskt Korrekta förändringar på amerikanska universitet. De brände även ROTC-byggnader i protest mot vietnamkriget. Detta var ett krig mot kommunisterna; ni kommer väl ihåg? Ett dåligt krig. Dessa judar har vuxit upp och tagit över de flesta av våra inflytelserika offentliga institutioner.

Men det Estrich säger upprepas av alla de övriga judarna och deras kollaboratörer. Amerikas högst betalda yrkesmässiga “Förintelseöverlevare”, Elie Wiesel, dök upp framför Vita huset den 12 april för att hylla bombningen av Serbien och tillkännage sitt stöd för att skicka dit marktrupper. Ironiskt nog är Wiesel en mottagare av Nobels fredspris — men det var även Henry Kissinger och den bortgångne israeliske krigsherren Menachem Begin. Det är vad Nobels fredspris handlar om nuförtiden.

Den förmodligen viktigaste offentliga person som öppet ställt sig bakom den Nya världsordningen är Storbritanniens Tony Blair, den clintonfantast som brittiska patrioter hånfullt kallar “Bambi”. I en essä ur Newsweek från den 19 april förkunnar Blair, och jag citerar: “Detta är en konflikt som vi inte utkämpar för territorium utan för värderingar, för en ny internationalism där brutalt förtryck av hela etniska grupper inte längre kommer att tolereras, för en värld där de som är ansvariga för sådana brott inte kommer att ha någonstans att gömma sig.” — slut citat — Det är intressant. Nyckelorden här är: “Vi kämpar inte om territorium” — och han skulle också ha kunnat tillägga: “Vi kämpar inte för att försvara oss själva eller våra nationella intressen” — “utan vi kämpar för en ny internationalism”.

Och “en ny internationalism” är helt enkelt hans sätt att säga “en Ny världsordning”. Och det är verkligen ett radikalt avsteg från det förgångna, då Amerika och Storbritannien drog ut i krig för att försvara vad de ansåg vara deras nationella intressen, inte för att påtvinga “en ny internationalism” på något annat land som bara ville lämnas ifred. Det är nyttigt för Amerikas soldater att förstå att skälet till att de avsiktligt bombar civila mål i Belgrad, spränger passagerartåg i luften och så vidare — och tillfälligtvis även riskerar sina egna liv — är att påtvinga serberna “en ny internationalism”. För folk som Estrich och Blair och Clinton är det förlegat att besitta väpnade styrkor i nationellt försvarssyfte, en omodern 1900-talsföreställning. Det verkligt trendiga nu — 2000-talets grej — är att använda sina väpnade styrkor för att påtvinga andra länder som är för små för att slå tillbaka, den Nya världsordningen.

“Bambi” sa även i Newsweek från den 19 april att den serbiska planen för etnisk rensning inte bara måste stoppas utan även “kastas om”. Vilket verkligen rimmar väl med den Nya världsordningens insisteranden på att inga etniskt rena länder kommer att tolereras under det tjugoförsta århundradet. Bara “mångkulturaliserade” länder kommer att tillåtas.

General Wesley Clark, clintongängets politiske general som leder NATO och den aktuella ansträngningen att påtvinga serberna “en ny internationalism” medelst kryssningsrobotar, sa det så tydligt som någon annan. För bara några dagar sedan uttalade General Clark den Nya världsordningens allmänna filosofi och det specifika motivet till angreppet mot Jugoslavien, då han berättade för en CNN-reporter, och jag citerar: “Det finns inget utrymme i det moderna Europa för etniskt rena stater. Det är en 1800-talsföreställning, och vi håller på att försöka inträda i det tjugoförsta århundradet, och vi kommer att göra det med mångetniska stater.” — slut citat —

Ni förstår, den specifika formuleringen kan vara ny, men attityden, sinnelaget bakom, är gammal. Vi skulle kunna dra ifrån tusen år från General Clarks uttalande och föra oss själva tillbaka till tidpunkten just innan korstågen, då det skulle ha hetat något i stil med detta: “Det finns inget utrymme i det moderna Europa för hedningar eller kättare. Hedendomen är en 800-talsföreställning, och vi håller på att försöka inträda i det elfte århundradet, och vi kommer att göra det med kristna stater.” Lite senare skulle man hel enkelt kunna ersätta “hedniska” och “kristna” med “protestantiska” och “katolska”, respektive — eller vice versa. Det sinnelaget segrade under Europas talrika religionskrig fram till mitten av 1600-talet, 650 grymma och blodiga år av krig under vilka européer slaktade inte bara turkar och araber utan även varandra i sina “konflikter gällande värderingar”, som Bambi skulle ha formulerat det.

Ni förstår, mitt huvudtema är att denna förändring av skälet till att vi för krig inte är någonting gott. Det är inte gott att anfalla ett annat land som inte skadat eller hotat oss på något sätt och börja döda dess folk i syfte att tvinga dem att styra sitt land i enlighet med våra övertygelser — om man förutsätter att de övertygelser clintongänget bekänner sig till verkligen vore våra övertygelser. Detta slags ideologiska fanatism har verkligen en anstrykning av medeltidens religiösa fanatism. Men innan vi ger oss i kast med den, så låt oss notera att inte ens nationens alla Susan Estrichs och Tony Blairs och Wesley Clarks egentligen tror på det religiösa humbug de försöker sälja till allmänheten.

I sitt rättfärdigande av bombningen av Belgrad och dödandet av serber skrev Tony Blair i Newsweek, och jag citerar: “Vi behöver inträda i ett nytt millennium i vilket diktatorer vet att de inte straffria kan komma undan med etnisk rensning eller förtryck av sina folk.” Det är ett skurkaktigt uttalande. Blair förstår mycket väl att Slobodan Milosevic inte är någon diktator som förtrycker sitt folk; han är den demokratiskt valde ledaren för sitt folk och har dess starka stöd. Och Blair förstår även att konflikten mellan Jugoslaviens regering och albanerna i Jugoslaviens kosovoprovins blossat upp först i och med att hans gode gamle polare Bill Clinton samtyckte till den dolda beväpningen och finansieringen av den så kallade Kosovos befrielsearmé — KLA — som siktade på att köra ut serberna och etablera ett etniskt rensat albanskt Kosovo.

Men även om Bambi bekvämt nog glömt dessa fakta, så motsätter han sig inte etnisk rensning av princip. Ni kan tryggt sätta er sista dollar på att om Milosevic inte hade handlat beslutsamt och krossat KLA, och KLA nu gjorde mot serberna vad serberna gör mot albanerna, så skulle inte Bambi ha skrivit harmsna essäer om det för Newsweek, och Madeleine Albright skulle inte ha skickat sina kryssningsmissiler mot Tirana istället för mot Belgrad. Detta den Nya världsordningens gäng, som gör sig sådana förespeglingar om att motsätta sig etnisk rensning, har inte lyft ett finger för att hindra det i ett dussin andra delar av världen under de senaste åren. Israels behandling av palestinier är det bästa exemplet på detta, men många andra exempel kan också åberopas: exempelvis Turkiets behandling av kurderna.

Alla dessa den Nya världsordningens “humanister” talar med kluvna tungor. Det är ett enkelt faktum att de har en plan för Jugoslavien, och i synnerhet för Serbiens mineralrika kosovoprovins, och serberna är inte med på noterna. Den Nya världsordningens liga vill att Kosovo ska stå under albansk kontroll, eftersom albanerna kommer att lyda deras order, emedan serberna inte kommer att göra det. Det är vad detta krig ytterst handlar om: att statuera ett exempel av serberna för att de är för oberoende och står i vägen för den Nya världsordningens gangsters plan för att omforma Europa.

Låt oss nu titta ur en strikt amerikansk synvinkel på vad dessa gangsters gör och vad de planerar inför framtiden. De berättar för oss att Amerikas krig under det tjugoförsta århundradet — som i själva verket börjat med det rådande kriget mot Serbien — inte kommer att vara krig för att försvara vårt territorium eller våra vitala intressen, utan för att tvinga andra länder att sköta sina inre angelägenheter i överensstämmelse med våra föreställningar — eller riktigare, i överensstämmelse med de föreställningar som människor som Susan Estrich, general Wesley Clark och Tony Blair bekänner sig till.

Bill Clinton är en aning mindre uppriktig beträffande detta än nyss nämnda gangsters: ett av de skäl han givit oss för kriget mot Serbien är att det är för att skydda amerikanska arbetstillfällen genom att hålla Europa stabilt och blomstrande så att det kommer att förbli en god marknad för amerikanska produkter. Förklaringen är givetvis rent strunt. Kriget mot Jugoslavien gör knappast något för att stabilisera Europa, och herr Clinton, som är så entusiastisk beträffande importen från Kina, är sannerligen inte angelägen att rädda amerikanska arbetares jobb.

Vad gangstrarna gör är att omvandla Amerikas väpnade styrkor från en nationell försvarsstyrka till den Nya världsordningens upprätthållare. De omvandlar amerikanska soldater till att från att ha varit det amerikanska folkets och den amerikanska nationens försvarare bli legoknektar i den Nya världsordningens tjänst. Och de skickar i själva verket iväg våra väpnade styrkor för att bomba och döda under dessa nya förhållanden. De judiska radikalerna som Susan Estrich är alla för det. De judiska mediamogulerna är alla för det. Vänsteranhängarna av 1960-talstyp, som Bill Clinton och Tony Blair som växte upp mässandes för Ho Chi Minh och vandaliserandes dekanens kontor är alla för det. Och de politiska karriäristerna inom det militära som Wesley Clark är villiga att ställa upp. Politikerna i kongressen är också villiga att ställa upp, på samma sätt som de är villiga att ställa upp på vadhelst annat mediamogulerna önskar.

Men hur ligger det till med det amerikanska folket? Hur ligger det till med konstitutionen? Hur ligger det till med våra traditioner och nationella intressen? Jag inser att den här världens Susan Estrichs och Wesley Clarks och Bill Clintons bara hyser förakt för dessa saker från 1800-talet och ännu längre tillbaka, men det är inte alla av oss som delar deras känslor. Det finns många bland oss som fortfarande anser att vår nations angelägenheter borde syras av lagen, inte av vadhelst de judiska mediamogulerna och de ålderstigna universitetsradikaler som övervintrat från 1960-talet bestämmer ska vara på modet under det tjugoförsta århundradet.

De män som skrev vår konstitution förstod definitivt att vi kunde komma att vara tvungna att utkämpa krig för att försvara vårt territorium eller våra nationella intressen. De hade själva nyss genomlevt ett krig mot Storbritannien för att trygga vår frihet och oberoende. Och i konstitutionen lämnade de utrymme för sådana möjligheter i framtiden. Men de samtyckte verkligen inte till att Förenta staterna skickade iväg sina väpnade styrkor för att lägga sig i angelägenheterna hos andra länder som inte skadade eller hotade oss. Ej heller avsåg de att våra väpnade styrkor skulle bli leksak åt presidenten eller någon annan i regeringen, för att användas till att främja något av dennes favoritprojekt utomlands. De reserverade makten att föra krig mot annat land specifikt åt folkets valda representanter.

Nu kan det hända att herr Clinton vill vända ut och in på betydelsen av ordet “krig”, precis som han vände ut och in på betydelsen av ordet “är” under den stora nationella förlägenhet som han utsatte oss för så nyligen, men inte någon av Amerikas grundare skulle ha kallat det vi nu gör i Jugoslavien för något annat än “krig”. Och de skulle betrakta det som ett krig utkämpat i strid mot konstitutionen, eftersom representanthuset inte sanktionerat det.

Jag hoppas att ni inte störs av att jag uppehåller mig vid dessa detaljer, vid dessa gammalmodiga legaliteter. Vad jag menar är att jag inser att samma anhang som inte ville se Clinton åtalad är nog så glada över hans krig nu. Och på det sätt clintonligan ser på det, är det okej att göra något om bara majoriteten stöder det. Det spelar ingen roll hur degenererad och ansvarslös den majoriteten är; så läge som man ligger bra till i opinionsundersökningarna är man okej. Och denna clintongillande bröd-och-skådespelsmajoritet skulle naturligtvis inte kunna bry sig mindre om gammalmodiga legaliteter. Och jag beklagar att behöva säga att gänget i kongressen inte är mycket ansvarsfullare än den majoritet som fortfarande ger sitt gillande åt Clinton och hans krig. Kongressledamöter kan räkna röster lika väl som opinionsmätarna, och de kommer inte att ställa till med särskilt mycket besvär för att de inte direkt röstat för krig mot Jugoslavien så länge som mediamogulerna är för det och pöbeln inte bryr sig.

Jag förmodar att den verkliga frågan här inte är huruvida Clintons krig är olagligt eller inte. Vad jag menar är att vi nu i stort sett fastslagit principen att det är okej för presidenten att göra olagliga saker om bara hans opinionsmätningar är gynnsamma. Den verkliga frågan gäller vad vi gammalmodiga 1800- och 1900-talssinnade amerikaner tänker göra åt den Nya världsordningens ligas förskingring av vårt land och vår framtid? Dessa människor, dessa Estrichs och Clarks och Clintons, har kommit överens med varandra om att från och med nu kommer de att styra världen och säga åt alla andra vad de ska göra, på kommitténs vis, eftersom vi är på väg in i det tjugoförsta århundradet och pöbeln kommer att stödja dem. Vi förväntas foga oss undergivet och inte ställa till med problem för dem.

Nå, jag ska berätta det för er med en gång. Jag kommer inte att göra det. Jag har alltid varit en laglydig person, men jag är inte hågad att låta detta gäng tolka våra lagar på sitt eget sätt och säga åt mig att från och med nu kommer allt att vara annorlunda bara för att opinionsmätningarna säger att det är okej för dem att göra vad de vill. Ur min synvinkel är det clintongänget som är brottslingarna, överträdarna av vår konstitution och alla våra gammalmodiga rättsliga och moraliska principer, och allt vi gör för att motsätta oss dem är lagenligt och moraliskt rättfärdigat. Alla som ställer upp för dem är förrädare i ordets strikta och gammalmodiga betydelse, och alla som sitter på sina händer nu och vägrar att motsätta sig clintongänget är inte mycket bättre.

Denna trendmedvetna nya massa, som gillar att göra allting med kommittéer, tror verkligen att allt som krävs för att göra någonting lagenligt och okej är en majoritet. Jag antar att de kallar det för demokrati. När majoriteten är vad den har blivit till i Förenta staterna idag, är mobbokrati ett bättre namn. Men i själva verket är det mycket värre än mobbstyre. Det är styret av en självutnämnd elit av ytterst ondskefulla och destruktiva människor som i sina händer har redskapen för att kontrollera och vägleda mobben. De är ganska stöddiga nu — så stöddiga att de till och med fäller uttalanden av det slag jag citerat idag. De är stöddiga eftersom de tror att ingen annan kan ta ifrån dem deras verktyg för att kontrollera mobben, och alltmedan tid förflyter och Amerika blir mörkare och mer degenererat kommer deras grepp om mobben bara att bli fastare. Vår uppgift är att visa att de har fel. Det är en stor uppgift, och det är bäst att vi tar itu med den.