Nu förmodar jag emellertid att många av de personer som säger åt mig detta egentligen inte tror på det. De vill bara vara Politiskt Korrekta, och det är Politiskt Korrekt att frikänna judarna från skuld för vad som helst. Till och med många av dem som är bedrövade över vad den judiska mediakontrollen gör med vårt samhälle är ovilliga att identifiera den kontrollen som judisk. Baptisterna, till exempel, som har iscensatt en bojkott mot disneyföretagen på grund av de oanständiga filmer deras miramaxavdelning har producerat, vägrar att identifiera vare sig Disneys chef Michael Eisner eller Miramax chefer Bob och Harvey Weinstein som judiska. Baptisterna protesterar mot amoralen i filmer, hävdar de, inte mot den judiska kontrollen över filmindustrin.

Ni förstår, det är ungefär som att säga att man är mot syfilis med inte har något emot spiroketer. Och den är heller inte uppriktig, denna föresats att vara Politiskt Korrekt. Politisk Korrekthet baserar sig på ett förnekande av verkligheten, på ersättandet av verkligheten med en medvetet förvrängd världsbild. Och denna oärlighet, denna vägran att erkänna Politiskt Inkorrekta sanningar, får väldigt allvarliga konsekvenser för oss alla. Om vi vägrar att tala realistiskt om den judiska kontrollen över massmedia kan vi lika gärna sluta försöka göra något åt de negativa effekter denna judiska mediakontroll har på vårt samhälle.

Låt mig ge er ett specifikt exempel på denna vägran att erkänna en Politiskt Inkorrekt sanning. Steven Spielberg har släppt en ny film, Att rädda menige Ryan, och den har fått en hel del uppmärksamhet av recensenterna. De säger att filmen är bra för att den är så realistisk, för att den ger en sådan uppriktig bild av andra världskriget. Och filmen visar naturligtvis den bloddrypande aspekten på kriget en aning starkare än andra filmer gjort. Men uppriktig är den inte. Den propagerar för samma lögner om andra världskriget som varje annan film -- och jag menar varje film -- som gjorts av den judiska filmindustrin i Hollywood under nästan 60 år, propagerat för. Och recensenterna upprepar dessa grundläggande lögner oavsett vad de säger om dessa filmer i övrigt.

Dessa lögner hävdar att andra världskriget var ett "nödvändigt" krig -- det vill säga att det inte fanns någon möjlighet för oss att undvika det -- och att det var ett "gott" krig -- det vill säga ett moraliskt berättigat krig. Vi tvingades bekämpa Tyskland för att beskydda Amerika. Vi kunde inte ha hållit oss utanför kriget eller kämpat på den andra sidan, eftersom det hade varit omoraliskt. Den andra sidan var ond. Vi slogs mot ondska. Genom att förgöra Tyskland och Hitler räddade vi världen, berättar Hollywood för oss. Vi räddade friheten. Vi räddade världen undan slaveri och tyranni. Hitler var en ond man, den ondaste man som någonsin levat, och med sina onda SS-trupper ämnade han förslava världen och förstöra allt vackert och gott. Men vi stoppade honom. Vi räddade Amerika. Vi räddade världen.

Det är Hollywoods oföränderliga berättelse, och det är en lögn: en extremt farlig och destruktiv lögn. Men olyckligtvis är det en lögn som accepterats okritiskt utan förbehåll av nästan alla, och inte bara lämlarna. Vi får höra den lögnen idag i samband med Spielbergs nya film; och i själva verket för vi höra den från TV-nyheternas uppläsare och från politiker och från andra auktoritetsprofiler varje gång kriget kommer på tal. Inga meningsskiljaktigheter tillåts. Men detta är enbart fallet för andra världskriget. Man kan ha avvikande meningar om det spansk-amerikanska kriget eller om första världskriget eller om koreakriget. Man kan ifrågasätta moralen i eller nödvändigheten av dessa krig utan att betraktas som en ond människa. Och vad gäller kriget i Vietnam kan man till och med ta ställning för Amerikas fiender, såsom filmskådespelerskan Jane Fonda och en studentaktivist med namnet Bill Clinton gjorde.

Men detta har inte varit regeringens hårda linje mot oliktänkare som har fått folk att mekaniskt säga efter trossatsen att andra världskriget var ett krig som både var nödvändigt och gott. Och det har heller inte handlat om någon motvillighet att kränka veteranerna från andra världskriget, ty vi har fler veteraner i livet från vietnamkriget i vårt samhälle, och de som motsatte sig vietnamkriget bekymrade sig aldrig för huruvida de kränkte dem.

Nej, trossatsen att andra världskriget var nödvändigt och gott, att det räddade världen eller att det bevarade vår frihet är helt och hållet en skapelse av judiska propagandister. Andra världskriget bevarade naturligtvis inte Amerikas frihet. Amerikas frihet hotades aldrig av Tyskland. Hitler kunde inte ens ha föreställt sig att ta ifrån Amerika dess frihet. Hans krig mot Amerika var helt och hållet defensivt. Vi var angriparna. Den amerikanska armén invaderade Tyskland och berövade Tyskland på dess frihet, inte tvärt om. Det förekom aldrig minsta risk för att Hitler skulle invadera Amerika.

Och vi räddade definitivt inte världen: vad vi gjorde var att vi lämnade ut halva världen till de kommunistiska slaktarnas styre under nästan 50 år. Vi försvarade inte ens Amerikas vitala ekonomiska intressen genom att förgöra Tyskland. De enda vitala intressen vi försvarade genom Amerikas deltagande i andra världskriget var judarnas.

Och dessa fakta diskuteras inte ens av seriösa och välunderrättade människor idag. Ingen ansedd historiker eller militär ledare skulle göra gällande idag att Förenta staterna löpte risk att invaderas av Tyskland eller att våra vitala intressen hotades av Tyskland. Kriget var med andra ord inte nödvändigt. Varje välunderrättad person förstår det, men väldigt få kommer att säga det högt.

Och vad gäller påståendet att Hitler och hans SS var ondskefulla monster och att Amerika befann sig på de rättfärdigas sida i förintandet av honom, så kan vi helt enkelt se till fakta igen: se på vad de två sidorna faktiskt gjorde under och efter kriget. Det är allmänt erkänt att tyskarna behandlade amerikanska krigsfångar så väl de kunde under omständigheterna. Och det är också allmänt erkänt att Hitlers trupper, SS eller andra, uppförde sig själva bättre mot civilbefolkningarna i de länder de ockuperat än de andra stridande parternas väpnade styrkor gjorde, inklusive amerikanarna. Hitlers SS-trupper våldtog till exempel inte civila. Jämför detta beteende med amerikanernas och våra allierades, som till exempel Röda Armén.

Röda Armén, vår väpnade kamrat, var ökänd för att våldta och mörda civila; i själva verket blev Röda arméns mannar uppmuntrade att förfalla i ohyggligt beteende av sin egen regering, vår allierade. Och den amerikanska armén deltog själv i flera massakrer på tyska krigsfångar: till exempel massakern på mer än 500 avväpnade SS-fångar vid Dachau utförd av medlemmar ur amerikanska arméns 45:e division den 29 april 1945. Och sedan förekom massutsvältningen av tyska krigsfångar i fångläger efter krigsslutet. Och så har vi den kolossala etniska rensningen, under vilken mer än 2 miljoner tyska civila mördades efter kriget. Den amerikanska regeringen gav sitt samtycke till detta massmord, till denna etniska rensning -- vi gav vårt OK -- och våra allierade genomförde det hela.

Om vi betraktar massvåldtäkterna och morden på civila som något ont, om vi betraktar massavrättningar av krigsfångar som ont och om ett av våra motiv för att dra ut i krig var att bekämpa ondska, då står det klart att vi slogs på fel sida. Och det låg inte till på så sätt att vi inte visste hur vår tappra sovjetallierade skulle komma att bete sig innan vi började vår ansträngning att förgöra Hitler och hans styrkor. Vi hade gott om bevis för kolossala sovjetiska illdåd till och med innan kriget började. Vår regering kände till vad kommunisterna hade gjort i Ukraina. Vår regering kände till massarresteringarna och avrättningarna i Sovjetunionen. Och innan vi korsade Engelska kanalen för att invadera Europa kände vi till massavrättningarna av polska officerare utförda av de röda vid Katyn och på andra platser. Men ändå allierade vi oss själva med massmördarna. Vi hjälpte massmördarna och massvåldtäktsmännen att mörda och våldta ytterligare miljoner européer. Och således är påståendet att vi drog ut i krig för att bekämpa ondska helt enkelt en lögn. Det andra världskriget var inte ett gott krig. Det var inte ett moraliskt krig. Det var det mest ohyggliga kriget i modern tid. Och vi stod på samma sida som de som begick nästan alla illdåd under det kriget: vi stod medvetet på ondskans sida.

Och det finns en speciell anledning till att vi stred på ondskans sida. Det var för att detta var den judiska sidan. Under åren före kriget samlade aldrig Hitler ihop folk i tusental och skjöt dem på det sätt kommunisterna gjorde. Hitler skjöt ingen. Hans SS-trupper våldtog och terroriserade heller inte någon. Hitler gjorde en sak som resulterade i en enorm och lögnaktig hatpropagandaoffensiv mot honom från Hollywood. Och detta något var Hitlers kampanj för att bryta judarnas grepp om Tyskland. I Tyskland tog Hitler nyhets- och underhållningsmedia ifrån judarna. Han sparkade ut dem från rättsväsendet som de hade monopoliserat. Han sparkade ut dem från utbildningsväsendet där de hade pumpat in sina föreställningar i huvudena på tyska barn. Och Hitler gjorde allt detta med fredliga metoder utan våld. Han samlade inte ihop judarna och skjöt dem. Han gjorde det bara olagligt för dem att äga tyska tidningar och tyska radiostationer. Han gjorde det olagligt för dem att utöva juridiska yrken och verka som lärare i tyska skolor. Således lämnade judarna Tyskland. Mellan 1933 och 1939 emigrerade två tredjedelar av judarna i Tyskland. Samtidigt slaktade judiska kommissarier i Sovjetunionen miljontals människor. Men Hollywoods hatpropagandakampanj var uteslutande antitysk, inte antisovjetisk. Judarnas enda bekymmer var sina judiska fränders välgång. De brydde sig inte om hur många ryssar eller ukrainier som mördades. Men de skrek för allt vad deras strupar tålde när Hitler tog den tyska median ifrån dem.

Och de ljög för det amerikanska folket om vad som hände i Europa. De ljög för att försöka få oss att hata tyskarna på samma sätt som de gjorde. När en jude lönnmördade en tysk diplomat i Paris 1938 och det tyska folket reagerade med att slå sönder judiska varuhus och synagogor i flera tyska städer rapporterade den judiska nyhetsmedian i Förenta staterna händelsen som om judarna massakrerades utan åtskillnad i Tyskland. Det var den berömda "Kristallnatten" som judarna fortfarande fortsätter att påminna oss om varje år i syfte att mjölka oss på lite ytterligare sympati. Den bild av Tyskland som målats upp av den judiska hatpropagandan i Förenta staterna under åren före andra världskriget var en fullkomlig förvrängning av verkligheten. Amerikaner fick höra att tyskarna levde i ständig skräck för Gestapo och SS, att Hitler var en galning som terroriserade det tyska folket och som föll till golvet och tuggade mattkanten när han blev arg. Amerikaner fick höra att Tyskland var ett land av koncentrationsläger och taggtråd och polishundar. Vår invasion av Tyskland var ämnad som en "befrielse" av det tyska folket från Hitlers och SS tyranniska styre. Det är faktiskt det ord de judiska propagandisterna använde för att beskriva den amerikanska och sovjetiska terrorbombningen, våldtäkten och lemlästningen av Tyskland: "befrielse". De amerikanska och sovjetiska invadörerna sades vara "befriarna".

Judarna kontrollerade naturligtvis inte all massmedia före andra världskriget. De kontrollerade inte National Geographic Magazine, till exempel, och med sina fotografier och artiklar om livet i Tyskland emotsade denna tidning bestämt hatpropagandan som strömmade ut ur Hollywood. Ett bra exempel, om ni har tillgång till de gamla National Geographics, är numret från februari 1937. Men National Geographic Magazine var egentligen inte ett massmedium, och det judiska Hollywood hade ett betydligt starkare grepp om den genomsnittlige amerikanens sinne. Och således var den bild av Tyskland som de flesta amerikaner hade, den judiska bilden av ett land av terror och fruktan och brutalitet och förtryck kontrollerat av Hitlers SS-robotar, ett land som behövde "befrias" och som utgjorde ett dödligt hot mot Amerika. Hollywoods hatpropagandister ljög oss in i det mest mordiska och destruktiva kriget genom tiderna enbart för att de hatade tyskarna, och de ville att vi skulle förinta tyskarna åt dem.

Och de har underhållit sina förkrigslögner ända till denna dag; deras porträttering av Hitler som en vansinnig mattuggare och SS som ett gäng sadistiska ligister, och till detta har de adderat sin efterkrigshatpropaganda om gaskammare och lampskärmar och tvål som påstås ha tillverkats från mördade judars kroppar. De flesta amerikaner tror fortfarande att deras farfäder och farfarsfäder "befriade" Tyskland och "räddade" världen. De tror fortfarande att andra världskriget var ett "nödvändigt" krig och ett "gott" krig. Och anledningen till att de tror det är att de har sett hundratals hollywoodfilmer och TV-program som upprepat samma lögner för dem om och om och om igen, och ingen offentlig profil har någonsin haft modet att uppriktigt säga emot dem. Vi får fortfarande höra samma lögner i filmer som Steven Spielbergs Att rädda menige Ryan och i recensionerna av den filmen i den kontrollerade median: Amerikanerna som "befriare".

Faktum är att Hollywoods lögner om Tyskland ledde till att miljoner vita amerikaner och européer slaktades enkom för syftet att straffa tyskarna för att ha kastat ut judarna ur Tyskland. Och till och med idag har just dessa lögner försatt oss i ett stort underläge, eftersom de hindrar så många av oss från att undersöka det förflutna sanningsenligt. Och om vi inte kan förstå vad som hände i det förflutna är sannolikheten desto mindre att vi väljer en klok färdriktning mot framtiden. Men den verkliga poängen i mitt exempel på Hollywoods hatpropaganda om Tyskland före och under andra världskriget är att judarna, med sin kontroll över en så stor del av massmedian idag, är i stånd att svänga hela landets attityder för att passa dem själva. De är i stånd att övertala oss att ge deras intressen och bekymmer företräde framför våra egna. De är i stånd att förändra historiens gång till sin fördel och till vår nackdel genom att förändra hur de amerikanska massorna uppfattar världen. De kunde göra detta på 1930- och 1940-talen, till och med före televisionen. Idag, med televisionen, är de till och med ännu mer i stånd att förändra amerikanska attityder och åsikter för att vinna fördelar åt sig själva.

Och idag finns det gott om andra exempel på judarnas missbruk av sin mediala makt för att manipulera vårt folks åsikter och attityder till vår nackdel. Vi har den aktuella utsikten till ett nytt krig i Mellanöstern. Saddam Hussein och Irak visas upp som ett hot mot Amerika, ett hot mot världen, precis som Tyskland presenterades som ett hot mot världen före andra världskriget, när Irak i själva verket bara är ett hot mot judarnas planer för Mellanöstern och Tyskland bara var ett hot mot judarnas planer på att kontrollera Europa. Men utsikten till ännu ett krig är högst reell, och den kommer att förbli reell så länge som judarna bibehåller sin kontroll över media och den amerikanska regeringens politik. Irak är verkligen inget hot mot Amerika och har aldrig varit det, men om judarna skulle bli bekymrade över Saddam Husseins förmåga att hota Israels vidare expansion så kan ni vara säkra på att vi åter kommer att bli kallade för att rädda Amerika, rädda friheten och rädda världen genom att "befria" Irak. Och olyckligtvis kommer de flesta amerikaner att hörsamma denna kallelse. De kommer att tro att de är patriotiska genom att hörsamma den, precis som de flesta av andra världskrigets veteraner fortfarande tror att de var patriotiska genom att hörsamma kallelsen för att rädda Amerika undan Hitler.

Det är inte så det borde vara. Vårt folks patriotism borde inte missbrukas på det sättet. Vår massmedia borde inte användas för att manipulera vårt folk till vår nackdel. Givet vad de flesta människor är, kommer de naturligtvis att manipuleras på ett eller annat sätt. De flesta människor vill tro på vad de blir tillsagda att tro av sin TV-apparat. Vilket betyder att det är nödvändigt att det folk som kontrollerar massmedia, det folk som beslutar vad massorna ska få höra -- dessa måste tillhöra vårt folk, folk med våra intressen -- inte folk med en fullständigt annorlunda och egen agenda. Massmedia skulle kunna vara ett kraftfullt maktinstrument för det goda, ett kraftfullt medel för att upplysa och upphöja och vägleda vårt folk snarare än att exploatera dem.

Ni förstår, en hel del människor förstår detta; de förstår massmedias makt. Våra politiska ledare förstår det verkligen. Många akademiker förstår det. Men de aktar sig för att lägga skuld på judarna. De föredrar att flyta med strömmen, att skaffa sig själva varje fördel de kan, men inte att tala ut mot hur media missbrukas och har missbrukats för att exploatera vårt folk. De är rädda för att själva bli måltavla för den judiska hatpropagandan. Och de förstår svårigheten i att övertyga allmänheten om sanningen efter att allmänheten redan övertygats om lögnen; allmänheten tycker om sina myter, i synnerhet sina patriotiska myter, och knappast någon patriotisk myt vårdas ömmare än den att andra världskriget var ett nödvändigt och moraliskt krig.

Och således kommer inte politikerna och akademikerna att peka ut de lögner som ligger inbäddade i Spielbergs Att rädda menige Ryan. Och det betyder att vi kommer att bli tvungna att göra det själva, på det svåra sättet. Vi kommer att behöva fortsätta att bygga upp vår egen media: media som dessa American Dissident Voices-program. Det är ett långt och mödosamt arbete. Och medan vi gör detta kommer vi att få höra och se en hel del romantiserad propaganda till från Steven Spielberg och bröderna Weinstein och resten av det judiska mediaetablissemanget. Men vi når åtminstone mer folk med sanningen denna månad än vi gjorde förra månaden, och vi kommer att nå ännu fler nästa månad.