Nej, Bill Clintons vanära ligger inte i att han visat sig vara en bock och lögnare, utan i att han visat sig vara en dåre. Föreställ er hur den så kallade "ledaren för den fria världen" förklarar för en federal åtalsjury varför han menar att Monica Lewinsky hade ett sexuellt förhållande med honom, men att han inte hade ett sexuellt förhållande med henne. Verkligen! Det är inte bara Bill Clinton som förlorar varje tillstymmelse till trovärdighet och värdighet, utan det gör även hela den regering som han leder. Och i världens ögon gör Amerika det också.
Och jag bör nämna att i detta avseende har vi ännu inte ens fått se det värsta av Clintons vanära. Han är i grund och botten ett avskum, ett stycke vitt slödder som ljugit och bedragit och stulit i hela sitt liv. Eftersom han är en begåvad och charmfull lögnare som stöddes och skyddades av mediamogulerna, kom han undan med det tills Monica Lewinsky och Kenneth Starr knuffade omkull honom. Men nu när han trillat omkull -- nu när han inte är användbar för de mäktiga judar som tidigare stöttat och skyddat honom -- kommer vi att få se avslöjande efter vämjeligt avslöjande om honom i och med att medias blodhundar snavar över varandra i sina försök att gräva fram och blottlägga varje liten smutshistoria i Clintons liv. Och tro mig, det finns mer smuts där än ni någonsin kunnat föreställa er. Ha tålamod och ni kommer att få se. Ni kommer att få se det slags smuts som vårt politiska system i Amerika är fyllt av.
Med sina överväldigande demokratiska sympatier har mediakommentatorerna kontrasterat Bill Clintons vanära med Richard Nixons för nästan 25 år sedan, och de har alla kommit fram till att Nixons brott var mycket värre; att grunden för riksrättsåtal mot Nixon var mycket starkare. Det stämmer kanske. Nixon var inte det personliga avskum som Clinton är -- Nixon tryckte inte in cigarrer i kroppsöppningarna på kvinnliga anställda i Vita huset -- men han var otvivelaktigt en brottsling liksom alla andra som varit president under de senaste ungefär 60 åren. Men alla dessa diskussioner om huruvida Clinton eller Nixon var den största brottslingen missar [samtliga] poängen. Det brott för vilket Clinton borde få sitt huvud uppsatt på en påle vid grinden till Vita huset är inte att han är ett avskum eller en falskvittnare: det är för att han är en förrädare.
Clinton har strävat efter två saker i hela sitt vuxna liv: hans första strävan har varit att behaga sig själv, att ge fritt utlopp för sig själv; och hans andra strävan har varit att behaga de människor som kunnat främja hans karriär. Allt för ofta har hans andra strävan inneburit att han försökt behaga judarna: han har fyllt sin administration med judar uppifrån och ned. Hans två utnämningar till Högsta domstolen är båda judar. Bortsett från de gamla polare han hade med sig till Washington från Arkansas, de flesta kring Clinton, är merparten av hans tidigare gynnare och anhängare judar. Och nu när han har skämt ut dem -- med en judisk kvinna; är det inte ironiskt? -- nu när han har skämt ut dem är de de främsta att släpa ner honom.
Men Clinton har aldrig i sin livslånga strävan efter att behaga sig själv och tillfredsställa sina anhängare brytt sig om Amerikas eller sin ras intressen. Under vietnamkriget demonstrerade han för Amerikas kommunistiska fiender, rökte knark, marscherade på gatorna och skanderade: "Ho, Ho, Ho Chih Mihn, the Viet Cong's gonna win!" När hans judiska gynnare smusslade in honom i Vita huset för nästan sex år sedan började han omedelbart driva på fler antiamerikanska program: homosexuella i militären; försöka globalisera den amerikanska ekonomin genom att driva på för fler amerikanska jobb utomlands; öppna Amerikas gränser ännu mer för tredje världen; hålla fast vid regeringens alla program för så kallad "positiv särbehandling" och "mångfald" trots den skada dessa minoritetsomhuldande program inneburit för vårt samhälle; sälja robotteknologi till Kina så att de kan komma att göra de missiler som är riktade mot oss mer effektiva och slutligen tjäna som galjonsfigur och talesman för det judiska programmet för en icke-vit majoritet i Amerika innan mitten av nästa århundrade. Dessa är de brott för vilka Clinton borde straffas, inte för hans njutningslystna sedeslöshet med en judinna och hans dåraktiga försök att mörklägga det hela.
Oavsett alla inblandade ironier är den situation vi nu har i Amerika en situation av blottad svaghet -- inte militär eller ekonomisk svaghet, utan moralisk svaghet -- och på lång sikt är det den farligaste formen av svaghet. Och som jag sade för en stund sedan handlar det inte bara om Bill Clinton: det handlar om det system som gav honom hans ämbete, och det handlar om den amerikanska väljarkår som röstade för honom, den amerikanska allmänhet som fortfarande visar Clinton stor uppskattning, den amerikanska allmänhet som fortfarande tycker att han bör fullborda sin tid i Vita huset istället för i fängelse.
Allmänheten kan inte godkänna en utstött utan att exponera sin egen moraliska svaghet. Hela världen ser en svag och dåraktig amerikansk allmänhet ledd av dåraktiga, svaga och njutningslystna brottslingar som dansar till vilken melodi de judiska mediamogulerna än spelar. Och jag menar hela världen, inte bara Osamsa bin Laden och andra som har en personlig räkning att göra upp med oss om. Förlusten av moralisk auktoritet, denna förlust av nationell värdighet och prestige, kommer inte att återupprättas med lätthet och den kan komma att stå oss dyrt. Amerikaner kanske inte förstår detta nu eftersom de fortfarande har det allt för bra -- men vi kommer att förstå.
Samtidigt som vi har en moralisk kris i Amerika balanserar en stor del av resten av världen på randen till ekonomisk katastrof. Låt oss börja med Ryssland som befinner sig i mitten av en fullfjädrad ekonomisk och politisk kris. Jag har talat med er förr om den ryska situationen. Jag berättade för er i mitt program för två veckor sedan om hur Ryssland i praktiken stals av gangsters i samröre med sovjetbyråkratin under privatiseringsprocessen. Istället för att sälja andelar i regeringsstyrda företag såsom fabriker, gruvor, TV-bolag och så vidare till det ryska folket, gav sovjetregeringen i grund och botten bort dessa företag till judiska gangsters. Resultatet är att idag ägs halva den ryska ekonomin av sju miljardärer, och sex av dessa sju är judar, och de har alla förbindelser med den organiserade brottsligheten. En stor del av återstoden av den ryska ekonomin befinner sig också i händerna på organiserade brottslingar. Rysslands formelle president, Boris Jeltsin, en slavisk tappning av Bill Clinton, fick i själva verket sitt ämbete tillhanda av dessa judiska gangsters som använde sin stulna rikedom och sin kontroll över den ryska massmedian för att stödja honom. I gengäld tar Jeltsin order från dessa judar. Han står lika mycket under kontroll av denna lilla judiska minoritet i Ryssland som Clinton står under judarnas kontroll i Förenta staterna.
Ekonomin i Ryssland har kollapsat på grund av att judarna som styr landet har betett sig som ett gäng pirater som delar upp det stulna bytet sinsemellan. De bryr sig varken om Ryssland eller det ryska folket. Deras enda bekymmer utöver att tryggt gömma undan sitt byte i schweiziska banker, är att hindra ryssarna från att organisera sig själva mot dem. Rysk nationalism, rysk patriotism är deras mardröm. Om judarna i Ryssland vore lika smarta som de tror att de är skulle de hålla en mycket lägre profil. De skulle inte stoltsera med sin rikedom i ansiktet på det svältande ryska folket. De skulle inte skryta om sin politiska makt och sin kontroll över Jeltsin såsom i synnerhet en av dem tycker om att göra, Boris Abramovich Berezovskij. Men judar verkar ha en svulstig mentalitet. De verkar oförmögna att lägga band på sitt beteende liksom Bill Clinton är oförmögen att hålla gylfen stängd. Istället för att dra sig tillbaka en aning under Rysslands rådande kris har de agerat för att stärka sitt grepp om landet genom att låta en av sina egna tillträda som premiärminister.
Rysslands nya premiärminister, Jevgenij Primakov, som valts av Berezovskij och de andra judiska oligarkerna, har hyllats av New York Times som en hårdhudad och erfaren byråkrat: precis den sort som kan räta ut Rysslands ekonomiska problem. Vad New York Times inte nämnt är att "Primakov" inte är det namn han föddes med. Hans familjenamn är i själva verket Finkelstein, och hans judiska föräldrar kallade honom "Pinchas" -- Pinchas Finkelstein. Premiärminister i Ryssland. Förbluffande, eller hur? Det är nästan som något hämtat direkt ur Sion vises protokoll, denna deras snikna, lömska och omättliga girighet.
De tror att med sin kontroll över massmedia, sin gangstertaktik i sina affärsmanövrer och den forne ledaren för hemliga polisen Finkelstein/Primakov i ledningen för regeringen, så kan de fortsätta att exploatera det ryska folket precis som de gjort under de senaste 80 åren sedan de störtat den ryska regeringen och mördat tsaren. Kanske räknar de även med det faktum att när de regerade som kommunister mördade de selektivt två generationer av de bästa av det ryska folket. Bolsjevikkommissarierna och deras röda slödder mördade inte bara de ryssar som motsatte sig deras styre, utan även alla som skulle kunna komma att motsätta sig det i framtiden. De slaktade hela klasser av det ryska folket: inte bara aristokraterna utan även de små landägarna, den ryska medelklassen, de ryska intellektuella, officersklassen -- allt som allt 20 miljoner bärare av de bästa generna. De ville skapa ett land av soffpotatisar, ett land av demokrater, av lämlar som inte skulle motsätta sig dem och som inte skulle kunna konkurrera med dem. Och i 80 år har det fungerat mer eller mindre -- trots att bevisen antyder att Stalin var redo att vända sig mot dem alldeles före sin död 1953.
När kommunismen kollapsade i början av det här årtiondet beslöt många av judarna i Sovjetunionen att spelet var så gott som över, och de tog sig ut medan möjligheterna var goda och strömmade in i främst Israel och Förenta staterna med en stor del av sitt stulna byte och sin organiserade brottslighet. Den lilla minoritet judar som stannade kvar i Ryssland är nästan ofattbart arroganta och giriga. Trots sin rådande styrka, trots det faktum att de fortfarande håller i maktens trådar i Ryssland har deras ställning inte varit så osäker i något land sedan Hitler bröt deras grepp om Tyskland på 30-talet. Om det ryska folket blir hungrigare eller om en rysk nationalist träder fram i Ryssland kommer det troligen att vara ute med judarna i Ryssland -- fullständigt ute -- i ett enda våldsamt uppror från folkets sida.
I det förflutna har judarna räknat med att kunna spela ut en vit nation mot en annan när någon fara hotat dem. När tyskarna kastade ut dem på 30-talet kunde de använda Förenta staterna som ett vapen för att förinta Tyskland. Och jag är säker på att om ryssarna vänder sig emot dem och börjar rensa upp i Ryssland, så kommer de att försöka få Förenta staterna att starta krig mot Ryssland: inte i vårt eget namn naturligtvis, utan genom att använda NATO eller Förenta nationerna som vårt instrument, precis som i fallet med kriget mot Irak för några få år sedan. Med Clinton vanärad och Amerikas prestige utomlands lägre än den någonsin varit sedan andra världskriget kan judarna emellertid för ögonblicket få problem med att få igång ett krig mot Ryssland.
Och således har vi verkligen ett intressant sammanflöde av tilldragelser i Förenta staterna och Ryssland: två länder så långt ifrån varandra, båda under hård judisk kontroll och båda för närvarande i djup kris. Vad gäller för övriga världen -- i synnerhet Asien -- har vi också en osäker situation som skulle kunna bli mycket värre inom en snar framtid. Asiens blomstrande de senaste årtiondena har varit ett direkt resultat av exporten av amerikansk teknologi och amerikansk industri. Amerikanska korporationer som lockats av möjligheten till extremt låga lönekostnader i Asien, började med att låta sina produkter tillverkas i Indonesien, Malaysia, Kina, Taiwan och så vidare. Slutligen utvecklade flera asiatiska länder sina egna produktionsförmågor och började konkurrera med de amerikanska företag som byggt fabriker i Asien. Det bidrog verkligen till att sänka priserna på datorchips, men många asiatiska länders ekonomier har blivit höggradigt beroende av den egna exportindustrin. En smärre tillbakagång på exportmarknaden skulle kunna föranleda en ekonomisk kris. Och på grund av den strävan efter ekonomisk globalisering som både Clinton och hans föregångare drivit på för, tenderar kriser att sprida sig snabbt från ett land till ett annat.
De rådande asiatiska problemen är värst i Indonesien och Malaysia. Ständiga och omfattande upplopp i Indonesien ledde till regeringens fall där för några veckor sedan. I grannlandet Malaysia är den ekonomiska krisen också ytterst allvarlig efter att landets valuta kollapsat i slutet av förra året. I detta avseende är det intressant att notera att Malaysias premiärminister har anklagat den judiske miljardvalutaspekulanten George Soros för att avsiktligt ha lagt hans lands ekonomi i ruiner genom att manipulera den malaysiska monetära enhetens, ringitens, växelkurs i förhållande till dollarn. Det är på så sätt Soros tjänat sina miljarder: genom att spekulera i valuta. Media och hans köpta politiker hänvisar till honom med stor respekt, nästan med vördnad, som en "investerare", men i själva verket är han den stereotype judiske valutaväxlaren.
Det är också intressant att notera att så fort den malaysiske premiärministern Mahathir framfört sin anklagelse mot Soros skickade den amerikanska kongressen en resolution till Malaysia med klagomål om att Mahathir skulle vara "antisemitisk" samt en begäran om hans avgång. Säg, är det inte anmärkningsvärt? Soros är en internationell valutaspekulant från Ungern som lägger sig i länders ekonomier och politik över hela världen och som medfört enorm skada för många av dessa länder medan han skördat enorma vinster åt sig själv. Så fort någon klagar över hans valutaspekulationers destruktiva effekter skyndar den amerikanska kongressen till hans försvar och anklagar hans kritiker för att vara "antisemiter". Skulle den amerikanska kongressen ha brytt sig ifall Soros inte varit jude? Självfallet har Soros varit en av Clintons understödjare, och han har även flera nära förbindelser med åtskilliga av gangsteroligarkerna i Ryssland.
Nu tror jag emellertid inte att judarna förorsakat den politiska och moraliska krisen i Amerika eller den politiska och ekonomiska krisen i Ryssland eller den ekonomiska krisen i Asien avsiktligt -- trots att de har sina fingrar med i allt som händer. Jag tror inte att de avsiktligt förorsakat dessa kriser eftersom kriserna inte gynnar deras intressen.
Ni förstår, när en infektion försvagar och dödar en person är det rimligt att hävda att sjukdomsorganismen som förorsakat sjukdomen och döden inte dödat personen avsiktligt, eftersom personens död inte ligger i bakteriens eller virusets intresse. När värden dör, dör de. Jag tror att judarna i Ryssland skulle föredra att fortsätta suga blod ur det ryska folket i all oändlighet utan någon kris. Jag tror att judarna som stödde Clinton och använde honom som en marionett för att genomföra sina planer och program skulle ha föredragit att han inte vanhedrat sig själv. Jag tror att George Soros skulle ha föredragit att göra sina profiter på valutaspekulation utan att förorsaka en kollaps i Malaysias ekonomi. Om ett land bryter samman i kaos till följd av hans destruktiva spekulation är naturligtvis allt han bryr sig om att det finns ännu ett land redo för honom att sätta sina huggtänder i.
Men även om det är intressant, så är inte motivationer vårt främsta bekymmer. Vårt främsta bekymmer är att befria oss själva från judiskt inflytande, återvinna kontrollen över vårt levnadsöde och försöka återupprätta vårt samhälles hälsa. Och det tror jag även är de ryska patrioternas främsta bekymmer just nu. Och det bör även vara det främsta bekymret för Asiens folk. Det beror på försynen, på slumpen, att vi har ett sådant sammanflöde av kriser i världen idag. Men den grundläggande orsaken till alla dessa kriser är den samma. I samtliga fall har vi misslyckats med att trygga och upprätthålla ordningen i vårt eget hus. Vi har tillåtit utlänningar att infiltrera och ta överhanden över oss.
Om Rysslands tsar Nicholas hade rensat upp grundligt i Ryssland under det tidiga 1900-talet istället för att ge sig ut i krig mot Tyskland, ett fullständigt vettlöst krig mot sitt eget närbesläktade folk -- om han bara hade gjort sig kvitt judarna i Ryssland istället för att helt enkelt hålla dem utestängda från anständigt folks sällskap, skulle det aldrig ha förekommit någon bolsjevikrevolution, och 20 miljoner av de bästa av hans folk skulle aldrig ha blivit slaktade.
Om vi i Amerika hade kontrollerat våra gränser, behållit kontrollen över vår egen massmedia och ägnat lite större uppmärksamhet åt att hålla vår regering och vårt politiska system rent, skulle vi aldrig ha haft folk som Bill Clinton på offentliga poster. Och om asiaterna inte hade låtit sig förföras av frestelsen av snabba rikedomar genom så kallad "frihandel", skulle de inte ha stått inför den rådande ekonomiska katastrofen. Vi borde allihop ha ägnat mycket större uppmärksamhet åt våra egna traditioner, våra egna värden och våra egna sätt att göra saker och ting på, och judarna skulle aldrig ha vunnit fotfäste någonstans. George Soros skulle ha suttit bakom ett bord i en synagoga någonstans i Mellanöstern och växlat pengar med sina judiska fränder istället för att ödelägga nationer i Asien.
Jag vet att mycket av vad jag sagt idag låter något udda för många av mina amerikanska lyssnare. De chockeras och fascineras av clintonsituationen för tillfället, men de tror verkligen att ganska snart så kommer allt att lugna sig och bli som det var tidigare. Och om Asien inte träder över den kant mot vilken de nu är på glid kommer saker och ting att verka återgå till nästan det normala i Amerika för ett tag framöver -- för ett tag -- om inte Asien träder över kanten och drar med sig Väst i fallet.
Och då de inte tror att de befinner sig i verklig fara vill de flesta amerikaner inte höra talas om judiska konspirationer. De vill tro på att judarna i stort sett är som alla andra -- bara aningen rikare och kanske lite framfusigare. De vill tro på att inget verkligt illa kommer att hända. Det är olyckligt. Jag tror att folket i Ryssland kommer att inta ett mer realistiskt förhållningssätt till saker och ting. Jag hoppas åtminstone att de kommer att göra det.