Men i själva verket borde ingen som har lyssnat på mina radiosändningar ha blivit chockad. Jag har yttrat mig om och om igen över judarnas kontroll av praktisk taget all amerikansk massmedia, och jag har många gånger lyft fram att judarnas politik är att avväpna den vita befolkningen moraliskt likväl som fysiskt genom att avsiktligt skapa det felaktiga intrycket att det är de vita som är förtryckarna och förgriparna och att icke-vita är våra oskyldiga offer. De vill att vi ska känna oss skyldiga. De vill att vi ska känna att det vore omoraliskt av oss att motsätta oss något av deras program för mer icke-vit invandring, för mer så kallad "mångfald" och "mångkulturalism", för mer rasblandning och blandrasliga äktenskap.
Det är vad de judiska mediamogulerna medvetet driver på för: förintelsen av vårt folk genom rasblandning, och de vill inte att vi ska göra något motstånd. Och det plågar mig att behöva konstatera att deras program håller på att lyckas. När de skickar runt sin springpojke Bill Clinton i landet för att hålla tal om hur mycket han ser fram emot ett Amerika med en icke-vit majoritet, om hur allt motstånd mot regeringens program för att förmörka Amerika skulle vara oamerikanskt, applåderas han av hjärntvättade unga vita som blivit vilseförda av detta medvetet förfalskade mediaintryck av vita som förtryckare.
Ni förstår, det här är en tämligen allvarlig anklagelse jag kommer med. Jag anklagar den judiska befolkningen som helhet -- och de judiska mediamogulerna i synnerhet -- för att planera vår förintelse som ras, för att planera ett folkmord på oss. Och jag vill inte att någon ska tro att jag grundar min anklagelse på bara några få fall av rasligt motiverade mord som jag redan tagit upp: deras undanhållande av nyheten om morden i Fayetteville på två vita flickor av Crips och deras sensationshysteri kring nyheten om ihjälskjutningen av en svart knarklangare och hans flickvän i Fayetteville av en vit soldat och kring mordet på en annan dömd svart brottsling i Texas av tre vita som släpade offret efter sin bil. Så idag ska jag tala lite mer om antivita brott som den judiska median avsiktligt mörklagt. Detaljerna är inte angenäma -- de är i själva verket chockerande -- men jag tror att många av mina lyssnare behöver bli chockerade.
Låt oss börja med ett annat brott som ägde rum i Fayetteville. Detta kommer lägligt eftersom förövarnas rättegång började precis i förra veckan. Här är vad som hände: Donald Lange, en 25-årig vit soldat från Fort Bragg lämnade ett International House of Pancakes i Fayetteville. Han stötte oavsiktligt ihop med en grupp om sju svarta soldater som var på väg in. De svarta började puckla på Lange medan de skrek rasliga förolämpningar åt honom. De släpade ut honom till den närliggande parkeringsplanen och stampade och sparkade på honom medan de fortsatte att skrika rasliga epitet.
Ett vittne från rättegången mot de svarta, Tracye Cochran, befann sig på parkeringsplatsen där överfallet ägde rum. Hon berättade för rätten i förra veckan att -- citat -- "Den svarta person som riktade det första knytnävsslaget var den som slog ner honom... Det fällde honom till knästående ställning. Han reste sig igen och blev åter slagen... Jag gick mot slagsmålet och skrek och hojtade åt dem att låta honom vara. Vid det laget träffades han av slag från både höger och vänster." Ett annat vittne, Gina Perez, vittnade att hon såg åtta eller tio svarta sparka och stampa på Lange medan han låg på asfalten. Hon berättade att hon såg en svart sparka Lange i ansiktet, vilket fick hans huvud att dunka mot asfalten och studsa tillbaka. Den svarte sparkade honom igen, gång på gång. Perez sa: "De sparkade helt enkelt ihjäl honom. Jag kommer ihåg att han låg på sidan och blev sparkad om och om igen."
I själva verket sparkade de inte riktigt ihjäl Lange. De förstörde bara hans hjärna. Han har varken rört sig eller talat sedan misshandeln. Hans hjärna skadades så allvarligt att doktorerna säger att han aldrig kommer att kunna bli något mer än en grönsak.
Om ni bor utanför fayettevilleområdet kan jag slå vad om att ni aldrig hört ett ord om vad som hände med Donald Lange innan den här sändningen. Föreställ er vad ni skulle ha fått höra om Donald hade varit svart och soldaterna som förstört hans liv hade varit vita. TV-bolagen skulle ha visat hur herr Clinton fördömde överfallet på TV och yrkade på nya lagar mot "hatbrott". I själva verket är det exakt vad de lät Clinton göra förra året då en vit tonåring spöat upp en svart tonåring som hade kommit in i hans vita bostadskvarter i Chicago. Clinton hänvisade till händelsen under sitt veckovist återkommande radiotal och använde den som ett exempel på varför vi måste göra något åt "rashatet". Men herr Clinton har besvarat sönderstampningen av Donald Lange med tystnad.
Om Donald Lange hade varit svart och hans angripare vita, hade mediamogulerna låtit Janet Reno tillkännage på TV att hon kallat in FBI. Media skulle ha intervjuat varje professionell hatmånglare: Simon Wiesenthal Center, Anti-Defamation League of B'nai B'rith, Morris Dees och hans Southern Poverty Law Center, samt alla övriga. Media skulle ha gjort ett rejält nummer av det, och hela världen skulle ha fått det inhamrat i sitt medvetande: ytterligare ett hatbrott mot en stackars oskyldig svart utfört av vita rasister i Fayetteville.
För att övertyga mediamogulerna om att han gjorde något för att "stoppa hatet" efter Burmeisters dödande skott mot den svarte knarklangaren, beordrade Fort Braggs befälhavare en häxjakt bland vita soldater på basen. Varje vit soldat kontrollerades för tatueringar som skulle kunna antyda en skinheadanknytning. I takt med att mediahysterin fortsatte spred sig häxjakten på vita rasister i armén slutligen till andra baser. Nu ska ni inte vänta er att generalen på Fort Bragg kommer att börja fråga ut svarta soldater om deras rasliga övertygelser och deras gänganknytningar på grund av vad svarta från basen gjorde mot den vite soldaten Donald Lange. Mediatrycket finns helt enkelt inte där, och generalen har bättre sätt att spendera sin tid på.
Förra månaden slog en svart pöbel i Alton, som är en förort till St. Louis i Illinois, ihjäl en vit man som gjort misstaget att bege sig till deras kvarter för att leta efter sin stulna TV-apparat. De svarta tjoade, skrattade och skrek rasliga förolämpningar medan de slog och sparkade den 48-årige Richard Skelton till döds den 10 augusti, enligt ett antal ögonvittnen.
Nu är det möjligt att ni kan ha hört några ord om detta rasligt motiverade mord -- förutsatt att ni är omsorgsfulla läsare av de små notiserna på sidorna i slutet av er tidning. Men ni såg definitivt aldrig något om det på TV eller läste någon detaljerad nyhetsrapport om det såvida ni inte bor i Altons omedelbara närhet. Till och med Altons nyhetsredogörelser försökte urskulda de svarta mördarna genom att antyda att Skelton kunde ha framkallat attacken mot honom själv genom att använda ett rasligt okänsligt språk när han frågade efter sin stulna TV-apparat. Men det råder inga tvivel om fakta. Svarta började slå den obeväpnade vite mannen. Svarta åskådare iakttog och skrek uppmuntrande åt angriparna. Andra blandade sig i överfallet, och snart höll så många som 25 svarta på att slå och sparka Skelton. De fortsatte att sparka honom tills han var död.
Återigen, föreställ er den kontrollerade massmedians gensvar om offrets och mördarnas rastillhörigheter hade varit de omvända: en svart vandrar in i ett vitt grannskap och slås ihjäl av en pöbel om 25 vita som skrattar och skriker rasliga förolämpningar medan den svarte dör. Herre gud, media skulle ha fått hjärtslag! De skulle kräva undantagstillstånd och en hopdrivning av alla heterosexuella vita män som inte registrerats som anhängare av Demokratiska partiet. Var och en i hela världen skulle få höra om morden om och om igen tillsammans med predikningar mot vit rasism. Men som det nu ligger till är det här första gången som de flesta av mina lyssnare fått höra om förra månades rasligt motiverade gängmord på Richard Skelton.
Här är ett annat fall som ni kan tänkas ha hört några få ord om förutsatt att ni gräver efter nyheter eller bor i östra delen av delstaten New York. I Poughkeepsie, en stad vid Hudsonfloden omkring 11 mil norr om staden New York i delstaten New York, upptäckte polisen de förmultnande kropparna av sju vita kvinnor och en svart kvinna i Kendall Francois hus tidigare denna månad. Kvinnorna hade mördats under en tvåårsperiod med det senaste mordet begånget för bara en månad sedan. Francois är en 27-årig svart man som arbetar som vaktmästare på ett närliggande high school. Han fick jobbet tack vare positiv särdiskriminering trots att han hade ett kriminellt förflutet. Francois bodde med sin mor och far och sin yngre syster -- och åtta förmultnande kroppar. Polisen fann de döda kvinnorna liggandes på sängarna och mitt ibland högar av ruttnande avfall i olika rum i huset. Francois föräldrar och hans syster, som är anställd som sjuksyster vid ett närliggande sjukhus, sa att de inte hade brytt sig om stanken från de döda kvinnorna eftersom de trodde att det var odören från avfallet som hade tillåtits ansamlas i huset. Francois hade plockat upp kvinnorna en i taget, tagit dem till sitt hem, haft sex med dem och sedan strypt dem.
Nu kan det emellertid vara som så att morden på dessa kvinnor inte varit rasligt motiverade i egentlig mening. Kvinnorna var alla prostituerade, och bortsett från det faktum att Francois hade en förkärlek för att döda vita prostituerade känner vi inte till hans verkliga motiv för att döda dem. Och jag bör tillägga att jag anser att varje vit kvinna, prostituerad eller inte, som samtycker till sexuella relationer med en svart förtjänar att dö, så jag kan egentligen inte fördöma Francois för att ha mördat dem.
De här mordens verkliga rasliga vinkling ligger i medias gensvar -- eller brist på detsamma. Kommer ni ihåg John Wayne Gacy eller Jeffery Dahmer? Jag är säker på att ni gör det trots att Gacy arresterades för 20 år sedan och Dahmer för mer än sju år sedan. Båda var dessutom seriemördare som gömde undan kropparna efter sina offer i eller under sina hem. Båda fick enorm publicitet när polisen fångat dem -- så mycket att vi fortfarande kommer ihåg dem många år senare. Men de var båda vita.
Gacy och Dahmer fick naturligtvis särskilt omfattande mediabevakning, inte på grund av att de var vita utan för att deras chockerande brott hade särskilt stort nyhetsvärde. Francois har nästan inte fått någon medial uppmärksamhet utanför poughkeepsieområdet, inte på grund av att hans chockerande brott inte skulle ha särskilt stort nyhetsvärde utan för att han är svart och de flesta av hans offer vita.
Tidigare under denna månad förklarade en domstol i Colorado Francisco Martinez skyldig till att ha deltagit i bortrövandet, gruppvåldtäkten, tortyren och mordet på en 14-årig vit flicka, Brandy Duvall. Martinez och sex ytterligare medlemmar av det svarta och latinamerikanska gänget Bloods grep tag i Brandy vid en busshållplats i Denver på kvällen den 30 maj förra året. De tog den unga vita flickan till en av gängmedlemmarnas hem och tillbringade flera timmar med att våldta henne och sedan tortera henne sexuellt med en kniv och ett kvastskaft. Under rättegången berättade en av gängmedlemmarna för rätten om hur Martinez skrattat samtidigt som han upprepade gånger kört ett kvastskaft in i kroppen på den blödande flickan medan hon skrek och bad för sitt liv. Senare knivhögg de den 14-åriga flickan 28 gånger och dumpade hennes kropp i ett dike. Sedan begav de sig hem och gjorde sig av med den blodiga madrassen på vilken hon hade våldtagits och torterats.
Fyra av medlemmarna ur bloodsgänget har erkänt sig skyldiga, en till utöver Martinez har haft rättegång och blivit dömd och en väntar fortfarande på rättegång. Det här fallet påminner om morden i Fayetteville under förra månaden på två vita flickor av medlemmar ur Crips. Crips och Bloods är de två största icke-vita gängen i Förenta staterna. Liksom morden i Fayetteville fick mordet på Brandy Duvall och de efterföljande rättegångarna praktiskt taget ingen nationell nyhetsbevakning även om tidningarna i denverområdet rapporterade om dem.
Återigen, föreställ er TV-bolagens och all den övriga nationella medians reaktion om det istället för Bloods som våldtagit, torterat sexuellt och mördat en 14-årig vit flicka, varit sju Ku Klux klanmedlemmar som gjort detta mot en svart eller mexikansk flicka. De ohyggliga detaljerna skulle finnas på varje TV-ruta i Amerika kväll efter kväll efter kväll, och det skulle inte finnas något slut på den parad av politiker och predikanter och professionella hatmånglare som hade berättat för oss om den vita rasismens ondska. Vi vet att det är vad som skulle hända eftersom vi har sett det förr i avsevärt mindre gräsliga fall, senast i fallet med den svarte brottslingen i Jasper i Texas som släpades till döds efter en bil i somras.
Alla de här brotten mot vita begångna av svarta som jag just nämnt -- sönderstampningen av Donald Lange av svarta soldater i Fayetteville tills han blev en själlös grönsak; ihjälsparkningen av Richard Skelton av en svart pöbel i Alton i Illinois när han försökte skaffa tillbaka sin stulna TV-apparat; morden på sju vita prostituerade av en svart skolvaktmästare i Poughkeepsie i New York; den fruktansvärda våldtäkten, tortyren och mordet på 14-åriga Brandy Duvall av medlemmar ur bloodsgänget i denverområdet efter att de kidnappat henne från en busshållplats -- alla dessa fall skedde antingen under den gångna månaden eller kom upp i rätten under den gångna månaden. Och jag skulle kunna ha givit er ytterligare tjugo aktuella exempel på ohyggliga och rasligt vinklade brott begångna av icke-vita mot vita som bemötts med tystnad av media bortsett från i de områden där de ägt rum. Och dessa är samtliga brott som skulle ha fått omfattande nationell publicitet om de hade begåtts av vita mot svarta.
Hur som helst hoppas jag att min poäng gått fram. Och min poäng är att den kontrollerade median är åtskilligt mer benägen att ge publicitet åt vitas brott mot svarta än svartas brott mot vita. Och detta är inte en fråga om tillfälligheter. Det ligger inte till som så att jag skulle ha noga valt ut ett fåtal brott begångna av svarta mot vita som på något sätt undgått medias uppmärksamhet. Nej, deras sätt att hantera rasgränsöverskridande brott är systematiskt. Det är konsekvent. Vi förstår det alla. Om Ku Klux Klan gör någonting reagerar den judiska median som om himlen rämnar. Om Bloods eller Crips gör någonting ignorerar de det. Det råder inga tvivel om det. Vi vet att det är sant.
Så varför gör de det? Om jag frågar en icke-judisk nyhetsskribent eller TV-reporter eller tidningsredaktör: "Varför minimerar ni och era kolleger nyheterna om svartas brott mot vita? Varför förhåller ni er beskyddande gentemot icke-vita organisationer såsom Bloods och Crips? Tror ni inte på att ni har en skyldighet att varna den vita allmänheten för faran riktad mot oss från icke-vit brottslighet i allmänhet och från icke-vita gäng som Bloods och Crips i synnerhet?
Och varför minimerar era kolleger nyheterna om varje brott svarta begår mot vita? Varför flyger ni i taket om det finns minsta utsikt till en vit organisatorisk anknytning, till och med om man bara funnit något slags rasligt orienterad litteratur i den vite lagöverträdarens ägo? Förstår ni inte att Bloods och Crips i grund och botten är antivita brottsorganisationer medan Klanen bara kan anklagas för att ha medlemmar som ibland gör dumma saker? Varför skapar ni avsiktligt det felaktiga intrycket i allmänhetens medvetande att vitas brott mot svarta -- det som ni kallar 'hatbrott' -- är ett stort problem i vårt samhälle medan ni samtidigt döljer det verkligt fasansfulla och farliga problemet med svartas brott mot vita för allmänheten? Varför gör ni det?"
Jag har aldrig fått något riktigt klart och uppriktigt svar på dessa frågor. Men vad som står klart är att de alla vet hur de förväntas rapportera nyheterna. Det står klart att de ledande mediamogulerna har dragit upp riktlinjerna för hur rasgränsöverskridande brottslighet ska rapporteras, och ingen som arbetar för dem är villig att avvika från trenden.
Den trenden, som nästan aldrig yttras uttryckligen, som bara är underförstådd, är denna: Vita människor är onda -- i synnerhet heterosexuella vita män. De har förföljt icke-vita i hundratals år. Vita människor borde inte klaga om icke-vita någon gång slår tillbaka mot dem. Det är bara rättvist. När svarta och mexikaner organiserar sig i gäng är det bara för att skydda sig själva från vita. Men när vita organiserar sig är det för att förtrycka icke-vita. Vita behöver påminnas om att de är förtryckare. Det är därför som vitas brott mot icke-vita bör framhävas. Och om vi ska kunna få ett lyckligt och blomstrande mångkulturellt samhälle med en massa mångfald, som naturligtvis är någonting underbart, så måste vita beblanda sig mer med icke-vita... Så vi bör inte tillhandahålla dem några nyheter som skulle kunna göra dem motvilliga att beblanda sig. Vi bör inte berätta för dem om svartas brott mot vita, eftersom det kan komma att skrämma bort vita kvinnor från svarta män. Det kan till och med leda till att vita organiserar sig mot icke-vita. På lång sikt är det enda säkra sättet att få ett fredligt samhälle i vilket alla kommer överens med alla, att göra sig av med den vita majoriteten: att ersätta den rådande vita majoriteten med en icke-vit majoritet. En massa raskorsning och rasgränsöverskridande blandgiften kommer att hjälpa till att uppnå detta, och vi bör rapportera nyheterna med det målet i sikte.
Detta är den förhärskande trenden hos den kontrollerade median idag, vare sig mediafolket erkänner det eller inte. Den trenden har slagits fast medvetet av mediamogulerna. Och jag, nyfiken och frågvis som jag är, har undersökt vart den trenden för oss, och när jag gjort det har jag sett döden i ansiktet: raslig död, raslig utplåning. Och jag, kallsinnig cyniker som jag är, har kommit fram till att de judiska mediamogulerna som utformat den gällande trenden för att rapportera nyheter i själva verket utformat den med det målet i sikte. Och jag har även kommit fram till att det är vårt ansvar gentemot oss själva, gentemot våra efterkommande, gentemot våra förfäder och gentemot Moder natur som gjorde oss till vad vi är, att bruka alla medel -- alla -- för att bekämpa dessa judiska mediamoguler och deras kollaboratörer i regeringen, i skolorna, i kyrkorna och varhelst annorstädes vi finner dem.