Så om vi vill förstå världen måste vi förenkla den. Men vi måste vara noga att inte förenkla allt för mycket, för då skulle våra förklaringar förlora sitt värde. Ibland anklagar mina lyssnare mig för att förenkla för mycket, eller också är de medvetna om någon faktor som jag inte diskuterat i detalj och misstänker att jag har utelämnat den medvetet för att den skulle motsäga någon av mina teorier.
Här är ett gammalt exempel på hur allt för stor förenkling kan leda till förvirring: Efter bolsjevikernas maktövertagande i Ryssland i början av det här århundradet förkunnade många antikommunister i Amerika att en majoritet av bolsjevikledarna inte var ryssar utan judar, och de varnade Amerikaner för att det även fanns många judiska kommunister i Amerika som utgjorde en fara för omstörtning. Detta skedde under perioden före avslöjandet av Rosenbergs och andra kommunistjudiska spioner och konspiratörer i Amerika. Den judiska median besvarade denna varning med en medveten kampanj för att förvirra. De sade: "Åh, ni brukade anklaga oss för att vara internationella bankirer och kapitalister och för att underminera länder med våra pengar. Nu anklagar ni oss för att vara internationella kommunister och för att vara ett hot mot kapitalismen. Så hur ska ni ha det? Är vi kapitalister eller är vi kommunister? Vi kan inte vara både och, så bestäm er." Det här svaret var avsett att få deras anklagare att verka dåraktiga, och för en stor del av allmänheten fungerade det.
Sanningen är naturligtvis att judarna är både kapitalister och kommunister -- och ingendera. De är först och främst judar, och det säger verkligen allt om man förstår vad en jude är. Den genomsnittlige icke-juden tror att en kommunist måste vara någon som tror på den kommunistiska ideologin och en kapitalist måste vara någon som tror på den fria företagsamhetens ideologi. Det går inte upp för honom att för många judar är ideologi inte något som man faktiskt tror på; det är helt enkelt ett verktyg som man använder för att bedra icke-judar. Målet är alltid att förvärva rikedom och makt, och huruvida man använder kapitalistisk metod och ideologi eller kommunistisk metod och ideologi för det syftet beror på situationen. Oavsett vilka metoder man använder förblir man jude. Det är vad som betyder något.
Och de flesta av de människor som försökte varna sina medamerikaner om de faror judarna bland dem representerade försökte naturligtvis inte förklara detta, eftersom de flesta amerikaner helt enkelt inte skulle ha förstått; det skulle ha varit allt för komplicerat för dem. Så antikommunisterna sade helt enkelt: "Se upp! Judarna är kommunister eller sympatiskt inställda till kommunister". Och det var en allt för långt driven förenkling av verkligheten.
Här är ett mer aktuellt exempel: Jag har varnat amerikaner för att Bill Clinton är judarnas marionett, ett lydigt verktyg åt judarna, och jag har pekat ut det faktum att de flesta av de viktiga utnämningar han gjort som president har gått till judar: två domare i Högsta domstolen, hela hans utrikespolitiska och säkerhetspolitiska grupp, och så vidare. Och jag har hävdat att den judiska median fick honom vald 1992 och sedan omvald 1996.
Och således har nu en del frågat mig: "Nå, om Clinton är ett lydigt verktyg åt judarna, varför försöker de nu förgöra honom? Varför är en del av de människor som leder ansträngningarna att släpa ner honom judar? Varför skulle en judinna, Monica Lewinsky, vända sig mot honom? Känner du inte till att en del av Ken Starrs medarbetare är judar? Märkte du inte att en av Clintons viktigaste angripare är Connecticuts senator Joseph Liebermann? Det har varit den judiska median, som till exempel New York Times, Wall Street Journal och Washington Post, som exponerat Clintons lögner och övriga brott. Så hur kan du påstå att han är judarnas marionett? Det går inte ihop."
Men det går naturligtvis ihop -- om man låter bli att förenkla allt för mycket. Jag vill inte lägga ner allt för mycket tid på detta eftersom jag redan behandlat en stor del av ämnet i tidigare radiosändningar, men jag ska försöka att tillägga några ytterligare detaljer så att bilden fortfarande förblir enkel, fortfarande klar men inte allt för förenklad. De grundläggande fakta är dessa: Till att börja med kontrollerar judarna massmedia -- eller rättare sagt, de är de mäktigaste bland massmedias medvetna elit i världen; de besitter mer kontroll över media än någon annan sammanhängande och självmedveten grupp. Och på grund av denna mediala kontroll är de i stånd att utöva ett avgörande inflytande på den allmänna valprocessen: de kan med andra ord genom sin mediakontroll kontrollera massdemokratins politik i vilken alla, till och med de mest lättmanipulerade elementen i befolkningen, har en likvärdig röst.
För det andra är Bill Clinton en begåvad men fullständigt korrumperad man. Han är ett typiskt barn av 60-talet. Han växte upp i tron att världen var skyldig honom något. Han växte upp i tron att han var berättigad till allt han kunde roffa åt sig. Och han hade en cynisk uppväxt. Han växte upp under en period då judarna bröt mot alla regler och kom undan med det. Bill Clinton lade märke till detta och lärde sig av det. Och Bill Clinton växte upp med en förmåga att manipulera människor, en talang för att ljuga för folk och få dem att tro honom. Det passade hans politiska karriär förträffligt.
Och judarna lade märkte till Bill Clinton. De såg honom som potentiellt väldigt användbar för dem. Han är just den sorts man de alltid håller utkik efter: korrumperad och charmig; någon som kan attrahera röster men som förstår vilken sida brödet är smörat på. De stödde honom med sin media och sina pengar. Utan deras stöd skulle han inte ha tagit sig in i Vita huset. Och Bill Clinton återgäldade. Han gav dem vad de än ville ha. Han utnämnde dem till varje hög post i regeringen, och han drev på för deras politik och program. Allt det här är uppenbart. Så varför överger de och till och med attackerar sin gode vän Bill Clinton nu?
Jo, egentligen var han naturligtvis aldrig deras vän: han var deras användbara verktyg. Och han har blivit ett skadat verktyg till följd av sina egna personliga svagheter. Judarna hade ingen föresats att förgöra honom. Det gjorde han själv. Kom ihåg att Ken Starr var redo att kasta in handduken och överge sin utredning av Clinton för tre år sedan. Om någon utöver Clinton förtjänar erkännande för hans fall är det Paula Jones. När Paula Jones stämde Clinton för sexuella trakasserier öppnade hon den Pandoras ask ur vilken affären med Monica Lewinsky slutligen uppdagades. Kom ihåg att den judiska median intensivt försökte att låta bli att uppmärksamma Paula Jones. Att Paula till slut uppmärksammades av allmänheten berodde på flera faktorer utanför de judiska mediamogulernas kontroll.
Och det är en av dessa små komplikationer som vi måste hantera i den verkliga världen. Trots all sin mediamakt och sina pengar kan judarna inte kontrollera allt för jämnan. Ibland rubbas judarna av omständigheterna precis som resten av oss. De har också sina sårbarheter.
Paula Jones öppnade en Pandoras ask som judarna skulle ha föredragit förblivit stängd. Men när asken väl var öppnad var de tvungna att besluta sig för vad de skulle göra med Clinton. Å ena sidan hade de Al Gore avvaktandes vid sidan om, och Al Gore är precis lika korrumperad som Bill Clinton, ett precis lika medgörligt verktyg. Men å andra sidan har Gore helt enkelt inte Clintons begåvning. Han kommer att göra vad judarna än säger åt honom, men han kommer inte att kunna charma de röstberättigade lika effektivt som Clinton kunde. De skulle vilja behålla Clinton, men han har blivit något liknande den förlorade sonen. Och således har vi ett tillfälle att skåda en annan av världens små komplikationer, och den är att inte ens judarna alltid är överens om det bästa sättet att fortskrida.
Judarna vill inte bli allt för förknippade med Clintons korrumperade image. De judar som skådar lite längre framåt än massan av icke-judiska röstberättigade som fortfarande tycker att Clinton bör stanna i Vita huset, förstår att det inte kommer att gynna dem att ha haft en nära förbindelse med clintonadministrationen i det förflutna. De vill inte att Clinton ska komma att betraktas som deras man eftersom de hyser en misstanke om att trots hans rådande popularitet så kommer emellertid hans historiska framtoning att te sig väldigt illa. För somliga av dem är det det främsta bekymret, och de skulle vilja se Clinton försvinna snabbt och sedan hanka sig fram med Al Gore så gott de kan. Andra judar fascineras fortfarande av Clintons popularitetssiffror och hans förmåga att charma lämlarna. De vill inte byta ut honom mot Al Gore hur mycket Clintons smutshistorier än smittar av sig. Och de beaktar naturligtvis möjligheten av att om de alla överger honom samtidigt och börjar angripa honom så skulle han kunna vända sig mot dem och slå tillbaka. Det är bättre att hålla honom uppmärksam på att trots det faktum att en del av dem släpar omkull honom så är det bäst att han lyder order om han vill klara sig undan fängelse. Så det finns komplikationer till och med i judarnas liv.
Jag ska ge er ett till exempel på de subtiliteter man måste hantera när man försöker förstå judarnas roll i vårt samhälle. Förra veckan höll en av de mäktigaste judiska organisationerna, Anti-Defamation League of B'nai B'rith -- ADL -- en stor presskonferens i ett antal städer runtom i landet, och de förkunnade att jag är den farligaste mannen i Amerika. Ja, faktiskt: Jag är den farligaste mannen i Amerika! Och organisationen jag leder, National Alliance, är den farligaste organisationen i Amerika. Ja, sannerligen: inte maffian, inte vad som finns kvar av Kommunistpartiet, inte någon våldsam och välbeväpnad milisgrupp, inte Louis Farrakhan och de Svarta muslimerna, utan National Alliance.
Nåväl, jag bestämde mig för länge sedan för att varje förolämpning från Djävulen är en komplimang, men det finns fortfarande besvärande aspekter på vad Anti-Defamation League har gjort, och jag ska dela dem med er eftersom de kan hjälpa oss att bättre förstå det sätt på vilket judarna opererar. När ADL höll sin presskonferens förra veckan delade de ut pressmeddelanden till reportrarna och politikerna. Pressmeddelandena började med ett förkunnande av ADL:s ledande kommissarie, Abraham Foxman, som sade -- citat -- "National Alliance är en allians av fanatiker och terrorbombare som frodas på hat" -- slut citat -- och sedan räknade det upp en lång rad av våldsbrott och terroristhandlingar som ADL hävdar har -- citat -- "anknytning till National Alliance och dess propaganda" -- slut citat. Listan börjar med:
1992-1995, Mellanvästern: Myndigheter påstår att Aryan Republican Army, ett vitt suprematistgäng som fordrade att medlemmarna läst The Turner Diaries, begick 22 bankrån och bombningar.
19 april 1995, Oklahoma City: Bombningen av Murrah Federal Building är kusligt lik det fiktiva bombningsscenariot i The Turner Diaries, inför vilken Timothy McVeigh var mycket entusiastisk.
December 1995, Fayetteville i North Carolina: Två soldater stationerade på Fort Bragg som var öppet tillstådda nynazister och enligt uppgift läste National Alliance propaganda, mördade ett afroamerikanskt par.
Et cetera. Det finns mycket mer i ADL:s pressmeddelande, men ni begriper hur det ligger till: Jag och de övriga medlemmarna i National Alliance är terrorbombare och bankrånare "med anknytning" till 22 bankrån och bombningar i Mellanvästern, till bombningen i Oklahoma City, till skjutningen av en svart knarklangare och hans flickvän i North Carolina och till en massa andra saker. I själva verket hade varken jag eller någon annan i National Alliance någonsin hört talas om Aryan Republican Army och dess 22 bankrån och bombningar eller om Timothy McVeigh eller om soldaterna på Fort Bragg som skjöt den svarte knarklangaren, förrän vi fick se dessa personer i TV:s nyhetsprogram liksom alla andra.
Men vi "har anknytning" till dem, påstår ADL. Hur? Lyssnade några av dessa människor på något av mina American Dissident Voices-program? Troligen. Jag skulle åtminstone inte bli förvånad. Läste några av dem min roman The Turner Diaries från 1978? Troligen. Jag har åtminstone sett bevis som antyder att Timothy McVeigh gjorde det, även om jag inte vet något om de övriga. Det finns en kvarts miljon kopior av boken i omlopp och troligen en halv miljon läsare allt som allt -- utan tvivel inklusive Abraham Foxman och ett antal av hans kolleger på ADL.
Så det är så jag och National Alliance har "anknytning" till bombningar, bankrån och mord. Väldigt smart. Så därför är det rättvist att hävda att katolska kyrkan har "anknytning" till maffiaoperationer och att Automobile Association of America -- AAA -- har "anknytning" till rattfylleri och att människor som publicerar olika utgåvor av bibeln har "anknytning" till de brott som begåtts av folk som citerat bibeln när de tagit en yxa för att mörda sina hustrur eller skjuta ihjäl en granne med ett hagelgevär.
-- citat-- "National Alliance är en allians av terrorbombare och fanatiker" -- slut citat -- säger Abraham Foxman. Jag känner inte till ett enda fall där en medlem av National Alliance detonerat en bomb -- även om en före detta medlem i Florida försökte bygga en rörbomb som exploderade i hans ansikte för några år sedan. Han var inte medlem av National Alliance vid det tillfället, och han bombade i själva verket inget utom sig själv -- med det räcker för att Abraham Foxman och ADL ska beskriva National Alliance som en organisation av "terrorbombare och fanatiker". Ni förstår, varje organisation som rekryterar från allmänheten kommer då och då att rekrytera en medlem som har haft eller kommer att få problem med lagen, men det här är något som ni ska komma ihåg: det Demokratiska partiet har en långt högre andel lagöverträdare bland sina medlemmar än National Alliance har. Vi tolererar inte kriminell verksamhet, men ledaren för det Demokratiska partiet verkar frodas på det -- åtminstone gjorde han det innan Ken Starr satte efter honom.
Abe Foxman och ADL verkar också frodas på kriminell verksamhet. För fem år sedan i april 1993 gjordes husrannsakningar i ADL:s kontor i Los Angeles och San Francisco, och polisen beslagtog hundratals konfidentiella polisregister som hade stulits av ADL. En del av dessa polisregister gällde utredningar om antiapartheidgrupper i Förenta staterna, och ADL hade givit kopior till den sydafrikanska regeringen i utbyte mot tillgång till den sydafrikanska polisens konfidentiella register över israelfientliga grupper i Sydafrika. En hel del av de människor vars namn förekom i dessa konfidentiella polisregister som ADL stulit stämde ADL för integritetskränkning, och den processen pågår fortfarande i rätten.
Men här är det verkligt intressanta i det hela: tidningar och andra media mottog ADL:s pressmeddelande förra veckan som ett evangelium, och de publicerade stora utdrag ur det. Det har förekommit i tidningar över hela landet. Ni har förmodligen sett en del av dessa historier själva. Med ett undantag har ingen av dessa tidningar besvärat sig med att kontrollera med mig först; de ringde inte upp mig och frågade mig om ADL:s anklagelser var sanna eller om jag hade något att säga om dem; de publicerade bara sensationella historier med rubriker som "National Alliance har anknytning till bombningar och mord". Och de säger naturligtvis inget om ADL:s brottsliga aktiviteter eller dess anknytning till Israels regering. Och flera av dessa tidningar ägs eller redigeras inte ens av judar. Men de följer alla samma partilinje. De vet att ADL är en officiell judisk organisation, och därför kan den inte kritiseras och inget den påstår får ifrågasättas. Det skulle vara som att ifrågasätta "Förintelsen", Gud förbjude!
Det är lite skrämmande, eller hur? Så här har vi en av dessa komplikationer beträffande judarnas sätt att bruka sin makt. De behöver inte äga allting för att få saker och ting att förlöpa på deras sätt. En tidningsredaktör eller en TV-stationsägare behöver inte vara judisk för att slaviskt följa den judiska partilinjen. Judarna äger tillräckligt av media -- de besitter tillräckligt många politikskapande befattningar -- för att ingen, eller nästan ingen, ska vilja stöta sig med dem. När en institution blir korrumperad -- och det är olyckligtvis fallet med vår massmedia, precis som med vårt politiska system -- kan judarna räkna med att kunna använda sin makt för att få saker och ting att förlöpa på deras sätt. De frodas på korruption. ADL frodas på korruption. ADL skulle inte kunna existera i ett okorrumperat samhälle.
Slutligen ska ni få ytterligare en liten komplikation i samband med förståelsen av judarnas roll. Jag känner och ni känner individuella judar som inte är inblandade i någon politisk eller medial aktivitet, individuella judar som helt enkelt förtjänar sitt uppehälle och sköter sina angelägenheter och inte fäster så stort avseende vid vad ADL gör. Och således skriver ofta folk till mig och frågar mig varför jag är så hård mot judarna. De påminner mig om att det finns många onda människor i vårt samhälle, till och med i media, som inte är judar. De påminner mig om att Rupert Murdoch och Ted Turner inte är judar, att Stalin inte var jude och att Lenin bara delvis var jude. Och det är nog så sant. Och det är därför som vi inte kan avskaffa galgen ens när vi blivit kvitt judarna.
Men de personer som fokuserar på komplikationerna att många av världens missdådare inte är judar och att många judar inte är inblandade i ondsinta aktiviteter -- dessa människor lyckas inte se skogen för alla träd. När jag talar om judarnas roll i världen idag eller i det förgångna förenklar jag världen. Jag förenklar fakta eftersom mitt mål är att få folk att se skogen, att förstå skogen, åtminstone i grova drag, innan de lägger ner allt för mycket tid på att studera de individuella träden.
Och den skog som jag vill att folk ska se, den helhetsbild jag vill att de ska förstå även om det är en förenklad bild, är denna: Utan judar skulle det aldrig ha förekommit någon bolsjevikrevolution och efterföljande selektivt mord på två generationer av de bästa och klipskaste av ryssarna. Utan judarna som i egenskap av ett organiserat samvälde drivit på för "mångkulturalism" och "mångfald" och öppna gränser och rasblandning i Förenta staterna, så skulle vita amerikaner inte emotse framtidsutsikten att bli en minoritet i sitt eget land inom en snar framtid. Det är den judiska närvaron som helhet och dess verkan på vårt samhälle som vi måste förstå först innan vi kan börja förstå alla de komplicerande detaljerna.