En av dessa saker är reaktionen på rånmordet på en homosexuell man i Laramie i Wyoming tidigare denna månad. Jag är säker på att ni hört om detta ett antal gånger vid det här laget: den kontrollerade median har verkligen ställt till med uppståndelse om det överallt. Herr Clinton har naturligtvis allvarligt kommenterat det för nationen och företett det som ännu en anledning till införandet av den federala "hatbrottslag" som Anti-Defamation League of B'nai B'rith och andra judiska grupper högljutt krävt.
Bara för att friska upp era minnen, så gick den 21-årige homosexuelle Matthew Shepherd in på en bar i Laramie den 6 oktober, raggade upp två andra unga män som han trodde var homosexuella, men som inte var det, och lämnade stället med dem. Shepherds avsikt var att ha sex med sina två nyfunna bekantskaper; deras avsikt var att råna honom. Och det är vad de gjorde. De utsatte honom dessutom för en otäck misshandel och lämnade honom bunden vid ett staket. Han dog sex dagar senare.
Låt mig försäkra er att jag inte samtycker till sådana gärningar. Före clintoneran -- långt innan homosexualitet blev en regeringssanktionerad livsstil -- medan jag gjorde min värnplikt hände det att en del av mina kurskamrater tillfälligtvis roade sig själva med att besöka barer som var kända tillhåll för homosexuella, lät sig raggas upp av en homosexuell för att sedan spöa upp honom och råna honom. De kallade det för att "knacka bög". Jag betraktade det som en alldeles särskilt lågtstående form av kriminell verksamhet. Och idag anser jag att precis som vårt samhälle inte bör tolerera homosexuella eller offentligt homosexuellt beteende, bör det heller inte tolerera de lågtstående brottslingar som har dem som måltavla.
Shepherd visste givetvis att han tog en stor risk när han lämnade baren med två främlingar -- i synnerhet i en stad som Laramie, som inte är som San Francisco. Mediamänniskor har klagat över att om två homosexuella håller varandra i handen eller kysser varandra offentligt i Laramie, löper de stor risk att trakasseras av andra ortsinvånare. Föreställ er detta! Hur som helst så tigger den homosexuelle som besöker en bar någonstans var som helst som inte är ett exklusivt tillhåll för homosexuella och försöker ragga upp en "träff", om problem, och det är vad Shepherd fann.
Men ni förstår, det enda skälet till att fallet Shepherd är intressant för oss är att mediamogulerna beslutat att det kunde användas för att tjäna deras syfte, och således tog de med sig sina TV-kameror till Laramie. Och när TV-kamerorna anlände skyndade sig alla de ivriga och inställsamma lokala politikerna och de så ack-så-rättfärdiga predikanterna att uttrycka sin bestörtning och fasa över det förskräckliga "hatbrottet". Och sedan tog diverse hysteriska kvinnor tillfället i akt att bli känslosamma framför kamerorna medan de bekräftade sin Politiska Korrekthet. Och sedan, precis som jag nämnde, lade Bill Clinton sig i det hela också.
Nu vet både ni och jag att om Matthew Shepherd hade dödats av två av sina medhomofiler i ett svartsjukegräl om en annan homosexuell mans kärlek, så hade vi aldrig hört talas om det. Eller om hans mördare hade varit svarta istället för vita hade vi heller inte fått höra om det. Låt mig berätta för er om ett annat brutalt och sadistiskt mord som inträffade bara några dagar före mordet på Shepherd. Det här ägde rum i Madison Countys fängelse i Alabama. En 19-årig efterbliven man, Robert Sevigny, arresterades anklagad för att ha kommit med sexuella antydningar till en flicka under 16 år. Han hade inte gjort något, bara använt ett "antydande" språk. Han var när allt kommer omkring efterbliven, och han var heterosexuell. Och han hade aldrig skadat någon. Han var en stillsam och vänlig person. Medan han befann sig i fängelse torterade de andra fångarna honom och slog ihjäl honom. Varför? De berättade för polisen att de hade gjort det för att Sevigny var svag och naiv, eftersom han inte visste hur han skulle försvara sig, och det roade dem att döda honom.
Nu kan jag slå vad om att detta är det första ni någonsin hört talas om mordet på Sevigny som ägde rum förra månaden. Skälet till att ni inte hört talas om det är att Sevigny var vit och fångarna som torterade och slog ihjäl honom är svarta. Jag försäkrar er att ni skulle ha fått höra om det om Sevigny varit svart och de övriga fångarna varit vita. Herr Clinton skulle ha berättat det för er. Hysteriska kvinnor skulle ha vridit sina händer och gråtit framför TV-kamerorna medan de tillkännagivit sin bestörtning och fasa över "hatbrottet".
Jag ska berätta om något annat som hände för några dagar sedan som ni heller inte hört talas om. En svart man, Arthur Bomar, dömdes i början av månaden för våldtäkt, mord av första graden och sexuella övergrepp på en död kropp. Bomar hade kört upp bakom en bil som kördes av en 22-årig vit universitetsstudent, Aimee Willard. Aimee var hemma under sommarlovet från George Mason University som ligger i Fairfax i Virginia. Hon var på besök hos sina föräldrar i Philadelphia när Bomar avsiktligt körde in i hennes bil. Hon klev ur för att kontrollera skador, och han slet tag i henne, slog henne bestialiskt med ett bilverktyg, slet av henne kläderna, våldtog henne och dumpade sedan hennes kropp på en ödetomt.
Jag behöver väl inte förklara för er varför ni inte fått höra om det har ondskefulla och depraverade brottet, såvida ni inte bor i Philadelphia och snappat upp ett kort omnämnande av det i lokalnyheterna, men fått höra om mordet på Matthew Shepherd om och om igen oavsett var ni bor. Men jag ska berätta det i alla fall. Anledningen är att Matthew Shepherd är en av dem, liksom Arthur Bomar, liksom de svarta fångarna i Madison Countys fängelse, och det är även de hysteriska hymnsjungande kvinnorna som demonstrerade mot "hat" i Laramie. De är alla en del av clintonkoalitionen, alla är delar av "mångfaldsgänget" som man kan förvänta sig hoppar på vilket tåg mediamogulerna än väljer att sätta i rullning.
Något helt annat som verkligen förekommit i nyheterna en hel del nyligen är situationen i den jugoslaviska provinsen Kosovo. De etniska albanerna i Kosovo skulle vilja att den provinsen avlägsnades från Jugoslavien och blev en del av Albanien. Serberna, som utgör den etniska majoriteten i Jugoslavien är inte villiga att lämna över Kosovo till albanerna. Så det har förekommit ett inbördeskrig i Kosovo -- och detta har, eftersom Balkans folk är inblandade, varit ett särskilt grymt och blodigt inbördeskrig. Serberna har massakrerat albaner i alla åldrar av båda könen. Och Albanerna är inte för fina för att kastrera de serbiska soldater de tillfångatar och sedan sticka ut deras ögon. Det är på så sätt krigen alltid utkämpats på Balkan -- åtminstone sedan turkarna förde med sig sina orientaliska krigföringsmetoder till området under medeltiden. Att slåss mot turkarna under några århundraden och samtidigt överleva förhärdar ett folk. Så nu vill clintonadministrationen sända en internationell "fredsbevarande" styrka till Kosovo för att hindra serberna från att döda fler albaner -- det är åtminstone vad han säger -- och den amerikanska regeringen hotar med att bomba och raketbeskjuta serberna om de vägrar att samarbeta. Givetvis sker allt under täckmanteln av en NATO-manöver, trots att det i själva verket är judegänget kring Clinton som drar i trådarna: Holbrooke, Albright, Berger och resten.
Jag tycker inte om det. Hela affären med att tvinga serberna att vara trevliga mot albanerna är värre än aktionen med våra egna och NATO:s styrkor till Bosnien 1995 för att hindra striderna mellan bosniska serber, muslimer och kroater. Bosnien är när allt kommer omkring ett självständigt land, och en avsevärd del av människorna där bjöd mer eller mindre in de amerikanska styrkorna. I Kosovo ämnar vi tvinga oss in i ett självständigt land som inte vill ha oss, för att få folk där att bete sig på det sätt vi tycker att de borde. Anta att den snabbt växande latinamerikanska mestisminoriteten i Texas eller Kalifornien beslutade sig för att starta ett inbördeskrig i syfte att återföra en av dessa stater till Mexiko, och att vi tog i med hårdhandskarna mot de mestisiska rebellerna. Kanske skulle vi släppa in Förenta nationerna i Texas eller Kalifornien och tvinga oss att vara trevliga. Faktum är att för clintongänget är detta inte ett omedgörligt förslag.
Ni förstår, jag är inte emot den här medlingen i Kosovo för att jag står på serbernas sida. Jag hade en äldre, nu avliden vän som var amerikansk bombplanspilot under andra världskriget. Han skjöts ner över Balkan och lyckades ta kontakt med de serbiska kommunistpartisanerna, som gömde honom undan tyskarna och slutligen smugglade ut honom genom de tyska linjerna till en del av Jugoslavien som inte stod under tysk kontroll. Innan han gav sig av höll de en fest för honom, och för att underhålla honom dödade de några tyska fångar som de hade tillfångatagit på ett utstuderat sadistiskt sätt. Min vän var förfasad, men serberna förstod inte varför. Och precis som jag inte gav mitt samtycke till tortyren och mordet på tyska fångar för 55 år sedan, gav jag inte mitt samtycke till hur serberna våldtog och sedan skar halsen av bosnienmuslimska kvinnor för fem år sedan, och jag ger inte mitt samtycke till deras slakt av albanska barn idag. Men som jag sade för en minut sedan verkar detta vara det sätt på vilket saker och ting görs på Balkan, och serberna blir också torterade och slaktade när deras fiender får övertaget över dem.
Men ni förstår, vi amerikaner är åtminstone delvis ansvariga för det rådande hatet och blodbadet på Balkan. Vi hade fått den idiotiska idén efter första världskriget att vi kunde utplåna flera hundra år gamla etniska gränser, blanda samman folk av diverse etniska bakgrunder i konstgjorda länder som exempelvis Jugoslavien och Tjeckoslovakien, och få dem att tycka om det. Samma slags idéer upprätthölls av kommunisterna efter andra världskriget efter att vi gjort det möjligt för kommunisterna att påtvinga en stor del av Europa sin vilja. Och när dessa folk således började separera sig själva genom processen av etnisk rensning, vilar en avsevärd del av ansvaret på oss.
Och således tvingar vi nu oss själva på dessa folk igen, precis som vi gjorde efter de senaste två världskrigen, och säger åt dem hur de ska uppföra sig. Låt oss bara se till att vi verkligen förstår vad det är vi gör. Mediamogulerna och det hebreiska gänget kring herr Clinton försöker få oss att tro att vi hotar serberna med luftanfall och ockupationstrupper för att rädda livet på albanska barn. Skitsnack! Tror ni att Madeleine Albright verkligen bryr sig om barn -- det vill säga icke-judiska barn? Hon är den som i sina resonemang för att upprätthålla embargot mot Irak sa att hon ansåg att en halv miljon irakiska barns liv som gick till spillo på grund av embargot inte var ett oöverkomligt pris att betala för att vålla Saddam Hussein obehag.
Nej, för clintongänget är det enda motivet för att påtvinga Kosovo sin vilja att etablera ännu ett prejudikat för den Nya världsordningen. De vill att världens folk ska vänja sig vid tanken på "fredsbevarande" styrkor och vedergällningsangrepp från luften närhelst ett land inte lyckas lyda order eller hantera sina interna angelägenheter på ett "godkänt" sätt. Mördade albanska barn erbjuder helt enkelt den sorts ursäkt som behövs för att lura den korttänkta amerikanska allmänheten.
Vad anser den amerikanska allmänheten om ihjälsvultna irakiska barn? Inte mycket, för allmänheten har små chanser att få se ihjälsvultna irakiska barn på TV, och när allmänheten tillfälligtvis får se dem skylls deras lidande på Saddam Hussein, inte på Madeleine Albright och hennes gäng.
Som jag sade är jag emot att använda amerikanska piloter eller amerikanska markstyrkor för att tvinga dem att förändra sina vanor, lika mycket som jag ogillar en del av de saker serberna gör. Jag tycker inte om att det statueras exempel. Vi kan mycket väl komma att få se dessa exempel tillämpade på Kalifornien eller Texas inom en inte allt för avlägsen framtid.
Ni förstår, om vi ska ikläda oss rollen som världens tyrann -- om vi ska inta den ställning att vi tar oss rätten att säga åt alla andra vad de ska göra utan att någon får rätt att säga åt oss vad vi ska göra för att vi är större än alla andra -- låt oss då vara uppriktiga om det. Låt oss helt enkelt låta alla förstå att vi kan hunsa serberna ifall de behandlar albanerna illa, men ingen kan hunsa oss om vi kraftfullt bekämpar en mestisrevolution i sydvästra Förenta staterna.
Ärlighetens mest betydande fördel är inte att den ger oss övriga världens respekt; den är att den hjälper oss att förstå vad som verkligen pågår. Det bedrägeri vår regering ägnat sig åt tjänar mer att hålla det amerikanska folket förvirrat beträffande motiv och intressen än något annat. Det står klart att vi kan ha en lämplig politik och fatta lämpliga beslut enbart då vi vet vilka våra motiv är och förstår vems intressen som gynnas av våra handlingar. Jag är egentligen inte mot att vara tyrann, förutsatt att vi är det uppriktigt: om vi har vårt folks bästa för ögonen, vår europeiska ras bästa.
Men vi kan naturligtvis inte ha detta så länge som clintonisterna sitter vid makten och så länge som vår övriga massmedia är i händerna på judarna. Och så länge som detta beklagansvärda och farliga tillstånd varar måste varje patriot motsätta sig det slags politik clintongänget driver på för i Jugoslavien: denna politiska linje att säga åt andra länder hur de ska sköta sina interna angelägenheter och sedan bomba dem om de inte lyder. Det är en politik som låtsas erbjuda humanitär lättnad för albanerna, men som i själva verket bara stärker den Nya världsordningens gängs tyranniska grepp.
Det är samma slags tyranniska politik som lett till att vi sprängde en läkemedelsfabrik i Sudan i luften för några veckor sedan: en svekfull och tyrannisk politik. Vi hävdade att läkemedelsfabriken var en anläggning för att framställa nervgas. Det påståendet förefaller allt mer sakna grund. Det ser ut som om vi förstört en läkemedelsfabrik av den primära orsaken att vi visste att vi skulle komma undan med det -- vi visste att sudaneserna inte var tillräckligt starka för att slå tillbaka -- och clintongänget tror att de är smarta som daskar till muslimerna i den delen av världen då och då för att de inte ska komma på tanken att ställa till med problem för Israel.
Om vi menade allvar beträffande kontrollen av spridningen av massförstörelsevapen, så är Sudan verkligen inte det land som behöver daskas till. Ni vet och jag vet att det bara finns ett land i den delen av världen som utgör ett hot mot världsfreden eller mot våra intressen och som också har en stor arsenal av massförstörelsevapen.
Iran och Irak kan släppa mjältbrandsbomber över varandra, Jordanien kan kärnvapenbomba Damaskus med en stulen stridsspets och syrierna kan raketbomba Kairo med nervgas -- och det kommer att bli bekymmersamt om det händer -- men det finns faktiskt inget sätt för oss att förhindra det på såvida vi inte själva tänker avfolka hela området. Iran och Irak har redan använt giftgas mot varandra under sitt krig på 80-talet. Den ljusa sidan av situationen är att de flesta av dessa länder i Mellanöstern bara har lokala intressen, och de har en mycket begränsad förmåga att ställa till med problem bordom sina närmaste grannar.
Det land som utgör ett permanent irritament i den delen av världen, det land som tillhandahåller incitament för alla andra att skaffa massförstörelsevapen, är Israel. Israel är det enda land som har varit inblandat i militära konflikter med alla sina grannar åtminstone någon gång under de senaste 25 åren. Israel är det enda land som vi vet om har arbetat med att utveckla och tillverka nukleära, kemiska och biologiska vapen i stor skala och som nu har stora arsenaler av dessa vapen. Och ännu betydelsefullare än dessa övriga observationer är det faktum att Israel är det enda land med världsomspännande ambitioner, det enda land i Mellanöstern med otyglat storhetsvansinne och galopperande paranoia, en kombination som får förhandlingar med Israel att likna ett försök att förhandla med en konstaterad dåre med fingret på avtryckaren till ett domedagsvapen.
Om ni är minutiösa tidningsläsare kan det hända att ni märkt den dispyt mellan Israel och Nederländernas regering som hettat till denna månad. För sex år sedan störtade ett israeliskt transportplan av typen 747 på sin flygtur från New York till Tel Aviv i ett bostadsområde i Amsterdam och dödade 39 människor på marken. Det var den värsta flygkatastrof Nederländerna hade varit med om. Om ni inte kan dra er till minnes att ni läst om det, beror det på att telegrambyråerna i Amerika beslutat att det var ett stycke nyheter som ni egentligen inte behövde känna till. Normalt skuffas sådana saker undan permanent, men vad som fått den här historien att flamma upp nyligen är att många av människorna i det bostadsområde i Amsterdam där kraschen skedde har börjat uppvisa märkliga och allvarliga sjukdomar.
Det israeliska flygplanet hade bland sin last knappt 200 liter dimetyl metylfosfonat -- förkortat DMMP -- som är en exotisk kemikalie vars enda kända användningsområde är tillverkningen av nervgasen sarin. Dessutom fanns det stora kvantiteter av andra kemikalier ombord som krävs, tillsammans med DMMP, för att tillverka sarin. Judarna hävdar naturligtvis argsint att flygplanet inte förde med sig några "farliga varor" över Nederländerna, att DMMP-kemikalien ombord endast var avsedd för testnings- och forskningssyften och att de inte är ansvariga för sjukdomarna hos dem som bor i närheten av katastrofplatsen.
Alla i Nederländerna som är inblandade i utredningen av denna krasch, liksom alla i Förenta staterna som är engagerade i att kontrollera spridningen av massförstörelsevapen, förstår att judarna ljuger. De förstår att DMMP-lasten och de andra kemikalierna på den israeliska 747:an var avsedda för tillverkningen av nervgas. De förstår att Förenta staterna aldrig borde ha tillåtit exporten av DMMP -- och i själva verket aldrig skulle ha tillåtit exporten av det till något annat land än Israel. Det är den nödvändiga kemikalie i framställningen av sarin som är lite knepig att tillverka. Bara man har DMMP kan en high school-kemist tillverka sarin med det och ett fåtal andra lättöverkomliga kemikalier. Att exportera DMMP till Israel är med andra ord liktydigt med att förse Israel med nervgas att använda mot sina grannar eller någon annan. Låt oss komma ihåg att Israel är ett land som sänder ut sina agenter till andra länder för att spruta exotiska gifter i örat på religiösa ledare som de menar är fientliga mot judarna.
Så låt oss inte låtsas vara så bekymrade över spridningen av massförstörelsevapen när vi spränger läkemedelsfabriker i Sudan i luften eller hotar Saddam Hussein med ytterligare ett krig. Det kan visa sig en vacker dag att vi kommer att vilja vidta drastiska åtgärder mot folk som bunkrar upp arsenaler av nervgas. Kanske kommer vi att vilja blanda oss i Jugoslaviens eller något annat lands interna angelägenheter. Kanske kommer vi att besluta att det är riktigt av oss att diktera för alla världens regeringar hur de ska uppföra sig. Men tills vi fått ordning på våra egna affärer och blivit herrar i vårt eget land gör vi bäst i att helt enkelt dra oss ur alla andras angelägenheter.