De blev chockerade av vad jag berättade för dem. Eller de blev åtminstone chockerade av det faktum att de var tvungna att få höra om dessa mord av mig istället för av Tom Brokaw eller Dan Rather eller Peter Jennings. De var chockerade över att nyheterna om dessa fasansfulla brott mot vårt folk undertrycktes av riksmedia. Och jag blev chockerad av att mina lyssnare blev chockerade. Jag hade trott att alla kände till om det här undanhållandet av nyheter som inte passar in. Men uppenbarligen gjorde de det inte, och jag misstänker att många fortfarande inte gör det.

Så: för två månader sedan, den 2 oktober, överfölls Gary Trzaska, en 41-årig hyresfastighetsägare, av tre svarta tonåringar medan han promenerade utmed trottoaren framför en av sina byggnader i Buffalo i New York. De tre svarta skrattade och gestikulerade som en flock babianer när de slog omkull Trzaska och sedan turades om att sparka honom så hårt de kunde. Åtskilliga åskådare bevittnade överfallet men var rädda för att komma Trzaska till undsättning. Ni förstår ju hur media skulle ha beskrivit det: -- citat -- "Vita vuxna överfaller svarta barn på trottoaren i Buffalo. Janet Reno sänder in FBI. Hatbrottsåtal väntar vita vuxna. Bill Clinton fördömer vit rasism i särskilt TV-framträdande." -- slut citat -- Nå, de kringstående ville inte riskera något sådant. Så de tog det säkra före det osäkra och såg bara på medan de svarta tonåringarna roade sig något oerhört med att sparka Gary Trzaska till döds och sedan sprang iväg utmed gatan under skrän och skrik.

En granne, George Boos, berättade för Buffalo News: -- citat -- "Jag har aldrig sett någon så sönderslagen i hela mitt liv. Läkaren berättade för mig att hans innanmäte trasats sönder." -- slut citat -- Medlemmar av Trzaskas familj sa till Buffalo News att de inte kunde förstå varför han blev misshandlad så ondskefullt eller förstå motivet för mordet, eftersom de 200 dollar som fanns i Trzaskas plånbok inte hade stulits av de unga svarta.

Nåväl, Buffalo News rapporterade verkligen allt detta. Nyheten finns i utgåvan från den 4 oktober. Bra för deras skull! Problemet är att tidningarna utanför Buffalo inte rapporterade om det. Riksmedia rapporterade inte om det. Folk utanför buffaloområdet tilläts inte höra talas om det. Det är nyheter som helt enkelt inte passar in. Ni förstår, om en svart straffånge släpas bakom en pickup i Texas av tre vita straffångar, så är det nyheter som passar. Det är stora nyheter. Det är nyheter som kan användas för att få vita överallt att känna sig skyldiga till vit rasism.

Jo förresten, Trzaska var homosexuell. Jag föreställer mig att på grund av detta avskydde verkligen mediabossarna att behöva tysta ner den här nyheten. Den kunde ha kompletterat deras rapport om mordet på den homosexuelle Matthew Shepard i Laramie i Wyoming vid ungefär samma tidpunkt alldeles utmärkt och kunde ha använts för att ännu en gång bevisa för alla hur bestialiska människor som inte tycker om homosexuella är. Men den passade helt enkelt inte -- mördarna var svarta tonåringar -- så nyheten slogs ihjäl.

Den 16 oktober slet tre andra svarta tonåringar i Burlington i North Carolina -- den 13-årige Joseph Jones, den 16-årige Harold Jones och en 17-årig svart flicka, Dorthia Bynum -- tag i en 10-årig vit flicka, Tiffany Nicole Long, från trottoaren bara några få portar från hennes hem, släpade in henne bakom ett garage och slog och torterade henne sexuellt tills hon dog. En av de unga svarta virade en bit TV-sladd om Tiffanys hals för att tysta hennes skrik medan de övriga svarta torterade henne. Polisen använde spårhundar för att finna Tiffanys stympade kropp i en blodpöl bakom garaget klockan 4:30 följande morgon. Polisen i Burlington som såg den lilla flickans kropp sa att mordet var det ondskefullaste brott de någonsin sett.

När de tre svarta tonåringar som mördat Tiffany ställdes inför rätta dök dussintals av tonåringarnas släktingar och den lokala NAACP-avdelningen [National Association for the Advancement of Colored People] upp för att protestera. Det är ett rasistiskt land, protesterade NAACP:s ordförande, och de unga svarta skulle inte få en rättvis rättegång. De tre svarta tonåringarna är förståndshandikappade, invände släktingarna, och borde inte hållas ansvariga. Polisen var brutal mot dem som förhörde dem om mordet. De är ju bara barn, sa de svarta släktingarna, och de borde tillåtas åka hem med sina föräldrar. Med all den uppståndelsen skulle man kunna tro att Mike Wallace eller Time eller Newsweek borde ha visat uppmärksamhet. Man skulle kunna tro att hela landet borde fått höra om det, såsom det fick om den svarte straffången i Texas som släpades bakom en pickup. Fick ni höra något om mordet på Tiffany? Ens ett ord?

Nu så fick naturligtvis många människor kring Burlington i North Carolina höra om det. Till och med folk så långt borta som Greensboro och Raleigh kunde läsa om det i sina tidningar. De blev naturligtvis tillsagda upprepade gånger av lokalmedia att vad som hände Tiffany inte var ett "hatbrott". Det fanns ingen raslig aspekt på mordet på Tiffany. Hur skulle det kunna vara det, menar jag? Det fanns inga vita rasister inblandade. Det sista media ville var att hetsa upp alla dessa knäppgökar i North Carolina. Hur som helst passade nyheten om mordet på Tiffany inte in, precis som nyheten om mordet på Gary Trzaska inte gjorde det heller. Och givetvis finns det en hel del andra saker som ni inte hört talas om de senaste månaderna eftersom de inte passar in. Men som jag sade i början av den här radiosändningen tycker jag egentligen inte om att slösa tid på att tala om alla dessa brottsdetaljer, eftersom jag är rädd att det slutar med att vi granskar träden utan att lyckas se skogen.

Och jag är betydligt mer bekymrad över skogen än jag är över träden. Det betyder inte att jag inte mår illa när jag läser om det slags saker som hände lilla Tiffany Long, men faktum är att vi är invecklade i ett krig under vilket hundratals miljoner av vårt folk kommer att dö, och det är på det kriget vi måste fokusera vår uppmärksamhet.

Ni förstår, problemet är inte att svarta gör det slags saker som de gjorde i Fayetteville eller i Buffalo eller i Burlington. Det är så svarta är funtade. Våldtäkt och mord är deras grej. De flesta våldsbrott i Förenta staterna begås av icke-vita. Vi kan inte förändra deras natur. Vi tog dem ut ur den afrikanska djungeln och förde dem hit till mitt ibland oss, och vi är tvungna att genomlida konsekvenserna av detta fruktansvärda misstag tills vi förflyttat dem bort från vår omedelbara närhet på ett eller annat sätt. Olyckligtvis finns det inget fredligt sätt kvar för oss att göra det på. Allt som återstår för oss nu är våld och blodsutgjutelse och mycket mycket lidande. Det kommer att förekomma många fler gänginvigningsmord av Crips, många fler vita människor som sparkas och stampas till döds på trottoarerna i våra städer, många fler små vita flickor som släpas bakom garage och torteras sexuellt till döds av svarta odjur för vilka sådant beteende är naturligt och normalt. Som jag sade befinner vi oss i krig, och det finns ingen fredlig utväg. Det handlar helt enkelt om att vinna eller förlora.

För etthundratrettio år sedan, alldeles efter inbördeskriget, kunde vi ha fått slut på det här problemet på fredlig väg. Vi kunde ha skickat dem alla tillbaka till Afrika. Men vi skjöt upp det, och nu har vi förlorat utsikten till en fredlig lösning. I själva verket har vi förlorat utsikten till en fredlig lösning på en hel del andra problem med. Vi lät saker och ting ha sin gilla gång tills vi inte längre kunde rösta oss ur knipan. De två tredjedelar av befolkningen som ger sitt samtycke till Bill Clinton och anser att han inte borde åtalas för att bara ha ljugit om ett och annat cigarrtrick han utfört i Vita huset, överträffar nu de anständiga och praktiska människorna i antal. Feministerna och homofilerna och socialbidragspatrasket och de icke-vita kan tillsammans med den del av den vita befolkningen som kommer att rösta på vem som än lovar dem mer bollspel på TV, rösta omkull oss övriga. Och pådrivna av de judiska mediamogulerna är det exakt vad de kommer att göra. De kommer att förgöra vad som finns kvar av vår civilisation. De kommer att föra oss alla raka vägen till helvetet, ty allt de bryr sig om är att hålla fast vid de förmåner de får från systemet. Det är egentligen allt de bryr sig om.

Jag vill inte låta naiv beträffande detta. Jag förstår att Förenta staternas näste president kan komma att vara republikan istället för demokrat. Men han kommer att vara en man som kommer att väljas endast om han kryper på knä inför samma koalition av systemanhängare, samma bröd-och-skådespelsanhang -- feminister, homosexuella, mottagare av månatliga utbetalningar från regeringen och icke-vita -- vars samtycke till Bill Clinton för närvarande skrämmer republikanerna i kongressen tillräckligt för att de inte ska våga åtala honom. Och givetvis måste vem som än blir vald krypa på knä inför judarna framför alla andra. Denna fundamentala politiska situation blir värre för varje år allt eftersom landet blir mindre vitt genom invandring och skilda födelsetal och allt eftersom det fortsatta förfallet, den fortsatta nedbrytningen, av traditionella sociala institutioner och strukturer alstrar fler och fler feminister, homofiler och förvirrade och planlösa människor som söker stöd från regeringen.

Om media rapporterade om vad som pågår: om de vita soffpotatisarna, modemedvetna yuppiesarna och de trendkänsliga liberala dumskallarna fick sina ansikten gnuggade i vad som verkligen händer i Amerika, om den judiska median började rapportera saker såsom de svarta gängmorden på vita kvinnor i Fayetteville och stampningen av Gary Trzaska i Buffalo och tortyrmordet på Tiffany Long -- om de började ge samma sorts uppmärksamhet åt alla dessa illdåd som begås av icke-vita mot vita som de gav åt mordet på en svart straffånge i Texas förra sommaren och mordet på en homosexuell i Laramie denna höst, så skulle tillräckligt många vita röstberättigade kunna komma att ta sig samman och rösta ner clintonkoalitionen. De skulle kunna tänkas rösta fram en eller annan rasmedveten politiker som skulle kunna börja vända på vissa trender. De skulle kunna börja med att stänga gränserna och inleda masshopdrivning och deportation av främlingar. Sedan skulle de kunna ta rösträtten ifrån var och en som erhåller något slags understöd från regeringen. Det vore en god början.

Men de judar som kontrollerar media förstår naturligtvis allt detta, varför de kommer att fortsätta att undertrycka nyheter som inte passar in. Det sista i världen de vill är att vita soffpotatisar och sportfantaster ska vakna upp och börja lägga märke till vad som händer. Det sista de vill är att de rådande demografiska trenderna ska kastas om. De har försatt den vite heterosexuelle mannen på flykt, och de avser att hålla honom på flykt. De avser att driva honom rakt ner i marken. Sedan kommer det inte att finnas ens ett potentiellt motstånd mot deras styre; det kommer inte att finnas någon alls att utmana dem.

Ni förstår, varje gång jag säger något liknande möter jag en proteststorm från människor som säger åt mig att jag har fel som tillskriver judarna en sådan plan. De kommer att säga till mig: "Visst finns det en del verkligt otäcka och destruktiva judar som leder Disney Company och New York Times, men de är bara en liten minoritet av judarna. Det finns sex miljoner judar i Förenta staterna, mer än två procent av befolkningen, och de flesta av dem har ingen anknytning till massmedia. Jag känner en trevlig judisk tandläkare", kommer dessa opponenter att säga till mig. "Han gör ett bra jobb med mina tänder och tar heller inte för mycket betalt. Du kan inte fördöma alla judar bara för att ett fåtal av dem är dåliga."

Mitt verkliga syfte är självklart inte att fördöma alla judar. Mitt verkliga syfte är att säkra mitt folks framtid, att övervinna de faror som hotar den framtiden. Och ni förstår, jag kan inte göra det utan att angripa det judiska problemet som helhet. Jag ska ge er ett exempel. Föreställ dig att du bor i ett trevligt, fridfullt, rent, tryggt och vitt grannskap någonstans i Amerika där mångfaldsmånglarna ännu inte haft tillfälle att utföra sitt förödande värv. Det är ett grannskap där din hustru kan promenera längs gatan för att besöka en granne, till och med efter mörkrets inbrott, utan att behöva bekymra sig över att bli bortsläpad av en billast Crips som behöver ett vitt offer för ett invigningsmord, ett grannskap där dina barn kan leka utomhus utan att du behöver oroa dig för att de ska sluta som Tiffany Long i en blodpöl bakom något garage.

Sedan säljs huset bredvid ditt till, låt oss säga, en zigenarfamilj, och de flyttar in: alla 27 av dem. Den lokale kristne prästen organiserar givetvis en välkomstfest för zigenarna bara för att visa att det inte finns någon trångsynthet, ingen rasism i ditt grannskap, och alla dumskallar och trendkänsliga världsförbättrare i grannskapet går på festen. Du går också, bara för att ta reda på vad du har att vänta dig, och du träffar alla zigenarna på festen.

Och du upptäcker att de överlag inte är en otrevlig samling. Alla männen bär naturligtvis kniv och omkring två tredjedelar av dem är tidigare straffade, men två av dem har faktiskt riktiga arbeten som försäljare av begagnade bilar. Deras barn är smutsigare och högljuddare än dina, men de verkar inte direkt farliga. En av de äldre zigenarna är av den tysta värdiga sorten, och du inleder en konversation med honom. Han har ett gott sinne för humor, förefaller vara intelligent och civiliserad, och du tänker att han kanske inte kommer att bli en sådan dålig granne trots allt.

Inom några dagar börjar emellertid verkligheten att göra sig gällande. Dina barns cyklar försvinner från din gård för att aldrig synas till igen. Någon bryter sig in i ditt garage, stjäl alla dina verktyg, tömmer din bil på bensin och stjäl batteriet. Avfall från zigenarnas gård blåser över på din gård. Oväsendet är ett verkligt problem, särskilt på natten. Du får syn på den äldre zigenare du talat med på kyrkofesten på hans veranda och beslutar dig för att nämna en del av dessa saker för honom. Han sympatiserar med dig, ber dig beskriva de verktyg som stals från ditt garage och säger att han ska se vad han kan göra.

Och sannerligen, nästa kväll när du kommer hem från arbetet knackar han på din dörr och ger dig din verktygssats som hade försvunnit från ditt garage. Han berättar för dig att han fann den i sin källare och misstänker att en av hans brorsöner stulit dem från dig, även om han inte är säker. Av din elborr och dina övriga verktyg har han emellertid inte sett röken. Under de kommande tre nätterna förekommer det inga högljudda fester mitt emot, och du lyckas få en del sömn. Dina barn har till och med blivit vänner med två av zigenarbarnen, och en av deras små flickor verkar riktigt trevlig. Dina barn måste naturligtvis behandlas för hårlöss regelbundet som ett resultat av umgänget med sina nya vänner.

Ett par problem med dina grannar kvarstår emellertid. Ett par av de unga zigenarkvinnorna bedriver "affärer" med kunder som kommer och går under alla tider, och en av zigenarmännen står ute på trottoaren tills sent varje kväll och säljer narkotika till folk som stannar till vid trottoaren. Dessa aktiviteter får en del rätt obehagliga människor att glida igenom ditt grannskap, och en kväll slås din hustru till marken och hennes handväska stjäls medan hon promenerar tillbaka från en väns hem ett kvarter bort. Och sedan börjar de högljudda festerna på nytt.

Du talar åter med den äldre zigenaren, och återigen sympatiserar han med dig, men inte riktigt lika mycket som förra gången. Du säger åt honom att han borde sparka ut de två prostituerade och knarklangaren ur sitt hem, så att grannskapet kan leva i frid med resten av hans klan. Men nej, det kan han inte göra, säger han till dig. De två prostituerade är döttrar till hans favoritson, och knarklangaren är hans favoritbrorson. Dessutom behöver de alla de intäkter som dessa tres aktiviteter inbringar. Deras socialbidrag räcker inte för att täcka alla deras utgifter. Han beklagar verkligen situationen, och han önskar att han kunde göra något för dig, men...

Och vad du slutligen förstår är att ditt zigenarproblem inte kan lösas genom att betrakta dina zigenska grannar som individer. Som individer är en del av dem egentligen inga dåliga människor. Men som helhet har de förstört ditt grannskap, bestulit dig på din lycka och sinnesfrid, försatt din familj i fara och halverat marknadsvärdet på din egendom. Om du vill lösa detta problem måste det lösas i sin helhet. Du börjar önska att du hade lyssnat på en av dina grannar som hade föreslagit dig så snart zigenarna köpt huset bredvid ditt att du borde bränna ner det innan zigenarna flyttat in.

Nu så är analogin inte fullkomlig, men den duger. Vårt problem är inte bara några få dåliga judar som äger New York Times och gör propagandafilmer samtidigt som de flesta judar är goda medborgare som inte får klumpas samman med de dåliga. Vårt problem är judarna som helhet. Till att börja med har de ett betydligt starkare grepp om nyhets- och underhållningsmedia än bara New York Times och Disney Company. Om ni gör en detaljerad undersökning av massmedia, som jag gjort, kommer ni att finna att judarna effektivt kontrollerar eller äger de flesta av dem: hollywoodfilmer, tidningar, veckotidningar, TV- och musikindustrin. Det är så de kan undertrycka nyheter om morden i Fayetteville och vad som hände lilla Tiffany Long och publicera de få brott vita begår mot svarta så omfattande att de fått de flesta röstberättigade att tro på att dessa brott begångna av vita mot svarta är typiska för brottsligheten i Amerika.

Och vad beträffar majoriteten av judarna, de som egentligen inte är inblandade i ägarskapet eller driften av massmedia, kommer ni att upptäcka att fler av dem än ni någonsin trott varit möjligt hemsöker alla de lägre positionerna inom media, så att om ni skulle göra er kvitt judarna i toppen skulle bara fler helt enkelt dyka upp underifrån för att träda i deras ställe.

Och ni kommer också att finna att i alla frågor som gäller judarnas välstånd håller de samman lika hårt som vilken zigenarklan som helst. Om ni vill kan ni gå till den trevlige judiske tandläkare ni känner och börja tala med honom om varför Förenta staterna bör strypa sina enorma årliga subventioner till Israel och börja stöda palestinierna istället -- men efter det bör ni lyda ett gott råd och inte låta honom komma i närheten av era tänder.

En sista sak att hålla i minnet: mediamogulerna som beslöt att hålla tyst om nyheten om cripsgängets invigningsmord på de vita flickorna i Fayetteville och även nyheten om tortyrmordet på lilla Tiffany Long gjorde detta av ett skäl. Det är inte fråga om tillfälliga nycker; det är systematiskt. De gör det för den judiska folkstammen, inte bara för sig själva. De gör det för att de förstår att vi befinner oss i krig, deras folkstam mot vår folkstam, och de vill inte att vi ska förstå det.