Vad jag sagt på ett eller annat sätt i åtskilliga program är att judarnas roll i våra liv vida överstiger det faktum att deras kontroll av nyhets- och underhållningsmedia ger dem ett stort inflytande över populärkulturen och den politiska processen. Idag vill jag åter tala om denna judiska roll. Jag vill till att börja med försöka ge er en överblick över den. Det finns omkring 14 miljoner judar i världen idag enligt Encyclopaedia Britannica Yearbook för 1997. Nästan hälften av dessa -- omkring 6 miljoner -- befinner sig nu i Nordamerika där de utgör något över två procent av befolkningen men åtnjuter långt större inflytande än någon annan grupp.
Världens 14 miljoner judar tänker och handlar som en enda stor familj -- trots att de likt de flesta familjer har en hel del interna gräl och kiv bland sig själva. De går till olika synagogor -- ortodoxa och konservativa och reformerta -- eller till ingen synagoga alls. Det finns ateistiska judar och det finns judar som konverterat till kristendomen. Det finns kapitalistiska judar och kommunistiska judar, homosexuella judar och heterosexuella judar. Det finns rika judar och medelklassjudar och till och med några få fattiga judar, men trots denna uppenbara mångfald samarbetar de med varandra och ser till sina gemensamma intressen bättre än någon annan etnisk grupp i världen.
Hur kommer det sig? Varför är judarna rasmedvetnare än alla andra? Varför är de så mycket mer benägna att samarbeta med varandra än medlemmar av andra grupper? En del av förklaringen ligger i deras religion. Det är en etnocentrisk religion, en rasistisk religion. Emedan exempelvis kristendomen och islam är universella religioner, religioner till för alla som väljer att tro på dem, är judendomen det inte. Judendomen är en religion endast för det Utvalda folket, bara för Abrahams omskurna söner. Judarna definieras i termer av deras blodsband, inte i termer av deras tro, vilket är skälet till att icke-religiösa judar som Freud eller Trotskij eller till och med Marx, den ateistiska kommunismens fader, betraktas lika mycket som judar som den frommaste synagogsbesökare med tinninglockar och kalott?. De icke-religiösa judarna tror inte på allt hokus-pokus i sin Tora eller Gamla testamentet, men de är icke desto mindre väl bevandrade inom judendomens folksägner och traditioner. De är lika förtrogna som sin religiösa kusiner med anspråket på att judarna är ett Utvalt folk, förutbestämt att äga all världens rikedom och att betjänas av icke-judarna. Och de är förtrogna med historierna om förföljelse, från faraonernas tid till hitlertiden: med traditionen av att vara universellt hatade av alla världens övriga folk -- vilket är orsaken till att de är övertygade om att de har rätt att hämnas på icke-judar närhelst de har tillfälle.
Jag ska inte ägna någon tid åt att citera bibelstrofer för er idag, men om ni tvivlar på vad jag just berättat för er om den religiösa grunden för den judiska etnocentrismen, så läs Gamla testamentet: i synnerhet de fem Moseböckerna och Jesajas bok. Studera dem noga. Till och med den censurerade översättningen av King James bibel är tämligen avslöjande. Om ni verkligen vill stoppa näsan i det här ämnet, ta och bläddra lite i Talmud -- eller för en massiv vetenskaplig behandling, läs de böcker som skrivits nyligen av en verklig expert på området, psykologiprofessor doktor Kevin MacDonald vid California State University. Alla hans tre böcker finns tillgängliga från National Vanguard Books, detta programs sponsor. Dessa böcker bär titlarna A People That Shall Dwell Alone: Judaism as a Group Evolutionary Strategy, Separation and its Discontents: Toward an Evolutionary Theory of Anti-Semitism och A Culture of Critiique: An Evolutionary Analysis of Jewish Involvement in Twentieth-Century Intellectual and Political Movements. Rätt tungrodd läsning, men mycket övertygande, mycket grundlig.
Denna benägenhet hos judarna att alltid hålla samman till förmån för sina judiska fränder framför icke-judar och att arbeta för sin folkstams intressen istället för enbart sina individuella intressen är ett faktum: ett mycket avundsvärt faktum. Det är den främsta orsaken till deras utomordentliga välstånd och makt genom historiens tidevarv.
Ni förstår, det finns sammansvetsade små grupper av vita män som samarbetar med varandra för att främja sina intressen. Men dessa intressen är personliga och individuella, inte orienterade kring rasen eller ens folkstammen. Och praktiskt taget alla av de verkligt inflytelserika grupperna av det här slaget, till exempel Rådet för utlandsrelationer eller grupper av mycket rika och mäktiga män, företagsledare eller bankirer, är i själva verket späckade med judar. De är överhuvudtaget inga rasliga grupper, även om de saknar svarta och kineser. De är helt enkelt särintressegrupper, emedan världens 14 miljoner judar utgör en enorm och självmedveten raslig intressegrupp. De är verkligen unika i det avseendet.
Jag önskar att vårt folk hade samma grad av rasmedvetenhet som judarna. Judarna förstår styrkan i sammanhållning. De flesta av vårt folk gör det inte. Och detta är till stor del skälet till varför vi befinner oss i den röra vi gör idag. Jag ska återkomma till detta om några få minuter.
Det andra vi måste förstå beträffande judarna är deras högst ovanliga sätt att existera genom att nästan överallt leva som en liten minoritet bland andra folk. Om man tittar på deras historia under den bibliska perioden var de för det mesta ett folk i rörelse som levde som främlingar och utlänningar bland andra folk, som sparkades ut från den ena platsen efter den andra och som alltid befann sig i fiendskap med den icke-judiska värdbefolkningen. Endast under lite drygt 400 år, från uppskattningsvis kung Davids tid till den babyloniska erövringen, existerade de under nationella former inom geografiska gränser i ordets normala betydelse. När babylonierna skingrade judarna över hela Mellanöstern och medelhavsvärlden i mitten på 500-talet f.Kr. anpassade sig judarna förvånansvärt väl till att utgöra en minoritet överallt och en majoritet ingenstans. Fem hundra år senare, under det första århundradet f.Kr., anmärkte den grekiske författaren Strabo: -- citat -- "Judarna har penetrerat varje land så att det blivit svårt att finna någon plats i världen där deras folkstam inte tagit sig in och blivit dominerande." -- slut citat -- Märk dessa ord: "Det finns ingen plats där de inte blivit dominerande." Den store geografen och historikern Strabo var inte den ende forskaren i den antika världen att göra den observationen beträffande judarna. Judarna uppnådde dominans genom att ackumulera en avsevärd andel av rikedomarna i de länder de infiltrerat. Och de ackumulerade sin rikedom genom att kollaborera med varandra och suga näring ur värdbefolkningen. Deras kollaboration grundade sig på deras rasliga medvetenhet, på deras övertygelse om att de är ett distinkt och unikt folk, överlägset de folk bland vilka de bott och som förtjänar vad de än kunnat ta ifrån sina värdar. Judarna i Rom betraktade inte sig själva som romare som råkade tro på judendomen, utan som judar som råkade bo i Rom. Och samma sak gällde i varje annat land de bodde i.
Med det slags attityd och beteende judarna hade var de förutbestämda att bli hatade av alla -- och det gengäldade de. Judarna betraktade det hat de hyste för sina värdar som rättfärdigat, precis som de ansett att det varit rättfärdigat att bedra och exploatera sina värdar; men deras värdars hat mot judarna betraktade de som "trångsynthet" och "förföljelse". Deras historia är en krönika av en "förföljelse" efter en annan, ända fram till den moderna tidseran. Under medeltiden sparkades de upprepade gånger ut en masse ur varje land i Europa. Idag låtsas de att denna förmodade "förföljelse" var resultatet av religiös fanatism från deras värdars sida, men i själva verket var det helt enkelt självförsvar från deras värdars sida, samma slags reaktion mot deras närvaro som egyptierna och grekerna och romarna och alla andra under den för-kristna epoken hade haft. Och det var denna barriär av hat mellan judarna och resten av världen som gjorde det möjligt för dem att upprätthålla sin identitet och sin känsla av raslig självmedvetenhet. Om ni vill studera en del av dessa detaljer i den judiska historien själva, finns det många bra böcker tillgängliga. En som jag har läst och funnit värdefull är A History of the Jews av Abram Sachar. Sachar var rektor på Brandeis University, och han ser naturligtvis på historien med väldigt subjektiva ögon ur en väldigt judisk synvinkel. Men hans historia är avslöjande, och ni kan finna den på de flesta större bibliotek.
Nåväl, detta judarnas besynnerliga sätt att existera som jag beskrivit förändrades i viss utsträckning kort efter andra världskriget i och med stölden av Palestina och grundandet av den nya staten Israel på palestinskt territorium. Idag bor en tredjedel av världens judar i Israel, men detta är bara möjligt tack vare att två tredjedelar fortsätter sin existens som parasitära minoriteter bland icke-judiska värdar. Utan en konstant tillförsel av utpressningspengar från Tyskland, Förenta staterna och andra länder, skulle Israel inte kunna fortsätta att existera. Israel skulle ha gått under vid ett halvdussin tillfällen under sina krigståg mot sina grannar under de gångna 50 åren om Förenta staterna inte hade tillhandahållit massivt militärt och diplomatiskt stöd. Om samtliga judar i Amerika och Europa sålde sina televisionsbolag och tidningar och filmstudios och flyttade till Israel, skulle blodflödet från deras värdar strypas, och Israel skulle snart upphöra att existera.
Det tredje vi måste förstå beträffande judarna är det sätt på vilket de upprätthåller sin ställning som den dominanta minoriteten bland oss idag. På Strabos tid skedde det genom deras ackumulerade rikedom. De var i stånd att köpa inflytande och särskilda privilegier åt sig själva. Det förblev på i stort sett det sättet under större delen av de kommande 1900 åren. Under medeltiden gjorde de sig själva användbara som ekonomiska källor åt kungar, påvar och kejsare. De brukade suga ut värdbefolkningen på sin rikedom, och sedan ge eller låna ut en del av den till regenterna för att i gengäld tillåtas behålla sina privilegier. Trots att deras regenter vanligtvis tolererade dem tack vare deras användbarhet, hatades de intensivt av den stora befolkningen. Judarna köpte tolerans av de styrande, men hade naturligtvis inte råd att köpa folkets tolerans.
Och således har judarna till ganska nyligen upprätthållit en separat tillvaro bland värdbefolkningen, ofta i ghetton, utan att beblanda sig socialt med sina värdar och utan att i allmänhet ägna sig åt samma yrken, och de har blivit betraktade med förakt, om inte med vämjelse, av alla andra. Den stora fördelen för vårt folk med detta existenssätt var att den skada judarna förorsakade mestadels var ekonomisk, även om de dessutom ställde till med politiska sattyg när det passade deras behov. Men de hade nästan inget kulturellt inflytande över vårt folk. De skrev inga böcker eller pjäser, de målade inte och skrev ingen musik, de förgiftade inte våra universitet, de eftersträvade inga offentliga ämbeten, och naturligtvis hade de inga TV-studios eller tidningar eller reklambyråer. Och således levde de i stor utsträckning sina liv, och vi levde våra.
Detta började förändras drastiskt för ungefär 200 år sedan i och med tillkomsten av massmedia och massdemokratin, och förändringen accelererade storligen under detta århundrade. Judarna förstod omedelbart vilken potential tidningarna och de övriga media innebar för dem för att utvidga sitt inflytande från de styrande till hela befolkningen, och demokratin gjorde denna utvidgning av deras inflytande möjlig; demokratin tillhandahöll verktygen för att omvandla inflytande till makt. Jag har beskrivit i andra program det sätt på vilket judarna uppnådde kontroll över vår massmedia, och genom media kontroll över den politiska processen, och jag ska inte repetera den berättelsen idag. Det finns en aktuell sammanfattning av judarnas mediala kontroll i National Vanguard Books katalog, som finns att tillgå från det här programmets sponsor.
Men jag vill verkligen betona denna mycket viktiga poäng: det sätt på vilket judarna upprätthåller sin ställning som den dominanta minoriteten i vårt samhälle har förändrats. Det brukade handla om pengautlåning och mutor, och påtryckningarna utövades endast i toppskiktet mot vårt samhälles politiska ledare; idag handlar det om kontroll över nyhets- och underhållningsmassmedia, och påtryckningarna utövas på varje nivå i samhället. En del människor talar fortfarande med bävan om internationella judiska bankirer -- och det finns givetvis sådana varelser idag, precis som det även finns internationella bankirer som inte är judar -- men kontrollen över media är nyckeln till den judiska makten idag, inte kontrollen över bankväsendet. De viktigaste judarna idag är inte längre Rothschilds och Warburgs och Hambros och Sassoons, utan istället Eisners och Levins och Newhouse och Redstones och Bronfmans och Sulzbergers: de judiska mediamogulerna.
Så låt oss nu titta på detaljerna beträffande judarnas tillämpning av sitt inflytande via mediakontrollen. De flesta människor har ett mycket begränsat omfång av verkliga livserfarenheter. TV och filmer och glansiga tidningsannonser erbjuder en enorm expansion av erfarenheter för genomsnittsmänniskan genom att de kan ersätta verkliga erfarenheter med artificiella erfarenheter. På TV-rutan upplever tittarna artificiella sociala förhållanden, artificiella romanser, artificiella konflikter och artificiellt liv. I annonser får de artificiella skönhets- och modeideal, artificiella livsstilar mot vilka de kan sträva. Och i sina nyhetstidningar får de ett noggrant filtrerat, ett noggrant vinklat, perspektiv på vad som händer i världen.
Och olyckligtvis har de flesta människor inte tillräcklig urskillingsförmåga för att skilja medias artificiella värld från den verkliga världen av vardagliga erfarenheter. De två världarna smälter samman i deras sinnen, och de klarar inte att skilja dem åt. Vad folk ser på TV-rutan är inte bara underhållning; det är en samling artificiella erfarenheter som smälter samman med deras samling av verkliga erfarenheter och ger dem en ny och till stor del artificiell grund för att utvärdera saker och ting och fatta beslut. Skickligt utformade annonser visar inte bara potentiella kunder vad som finns tillgängligt och ger dem den information de behöver för att välja vad de vill ha; skickligt utformad annonsering skapar i själva verket nya behov, nya önskningar som inte existerade tidigare. Annonserna manipulerar folks önskningar och motivationer. På ett liknande sätt manipulerar televisionens underhållning tittarna psykologiskt. Den förändrar deras värderingar och attityder. Den påverkar starkt det sätt på vilket de betraktar saker -- inklusive politiska frågor och politiska kandidater.
Nåväl, jag behöver knappast berätta för er att den moderna massmedian ger en enorm makt, tidigare oöverträffad makt, till vem som än kontrollerar den -- i synnerhet i en demokrati. Och sannerligen, ingen välunderrättad person som är uppriktig kommer att bestrida min slutsats här. Det finns många människor som inte är välunderrättade, som tror att de kan se på TV utan att påverkas av den, som tror att de kan bilda sina egna oberoende uppfattningar utan att behöva påverkas av den artificiella verklighet TV:n erbjuder, men de flesta av dessa människor misstar sig, och experterna kommer att hålla med mig om detta. Massmedia formar den allmänna meningen, och i en demokrati kontrollerar den den politiska processen.
Så nu återstår bara denna fråga: För vilket ändamål använder de judar som kontrollerar media sin kontroll? Vilket är deras syfte? Vad vill de? Det Politiskt Korrekta svaret är att vad alla judiska mediamoguler vill är vad varje annan affärsman vill. Mediamogulerna är helt enkelt affärsmän, och deras syfte är helt enkelt att bedriva sin verksamhet utifrån ett ekonomiskt vinstintresse.
Nå, jag beklagar, men det är helt enkelt inte sant. Det är helt enkelt inget sammanträffande att vart man än skådar inom massmedia så ser man judar i kontrollerande ställning. Det är inte ett sammanträffande att en grupp som utgör lite drygt två procent av befolkningen har praktiskt taget total kontroll över massmedia. Massmedias enighet i praktiskt taget varje fråga av vår tid är helt enkelt inget sammanträffande. Det är helt enkelt inget sammanträffande att alla mediamoguler bara råkat anamma en policy som innebär att svartas brott mot vita tystas ner emedan vitas brott mot svartas publiceras så vitt och brett som möjligt. Alla dessa saker är planlagda och avsiktliga. De är konsekvensen av medveten kollaboration. Bara en dåre kan tro att allt bara är sammanträffanden.
De judiska mediamogulerna vet vad de vill ha. Det är kontroll -- inte bara över media, utan över oss: över allting. De vill äga oss, och i den utsträckning de inte kan äga oss: förgöra oss. Olyckligtvis kan jag inte spela upp någon hemlig inspelning av något av deras toppmöten för er där de diskuterar sina mål och sin strategi ā la Sion vises protokoll. Jag kan bara erbjuda er den historiska nedteckningen och sunt förnuft. Nedteckningen är ganska tydlig för dem som har seende ögon och ett öppet sinne, och börjar med redogörelsen i Första mosebok om Josefs och hans bröders övertagande i Egypten så att de alla kunde -- citat -- "äta av landets näring" -- slut citat -- och fortsätter genom tidsåldrarna till det marxistiska övertagandet i Ryssland i början av det här århundradet och försöken till maktövertagande i många andra länder.
Ni förstår, tyskarna började inte slänga ut judarna ur Tyskland på 1930-talet på grund av kristen trångsynthet. Det var på grund av att de ville ha sitt land tillbaka. Tyskarna ville driva sina egna universitet och skolor, sina egna tidningar och filmproduktioner, sina egna juridiska och medicinska institutioner.
Om ni vill förstå den historiska nedteckningen måste ni studera den. Jag kan inte gå igenom den i sin helhet för er under ett halvtimmesprogram. Jag kan bara peka ut riktningen. Och vad förnuftsaspekten på förståelsen för vad de judiska mediamogulerna har i sinnet beträffar, behöver vi bara sopa undan spindelväven ur våra huvuden och inse att varje rasmedveten grupp strävar efter herravälde, efter dominans, inte bara judarna. Det är Naturens gång. Det är på så sätt det ligger till på varje lekplats och varje skolgård.
Och det är därför mediapropagandan intar den avsiktliga vinkling den gör: försöker få oss att känna oss skyldiga, försöker krossa vår känsla av rasmedvetenhet medan judarna behåller sin, försöker övertala oss att ge upp våra vapen, försöker tysta alla våra avvikande röster. Deras mål är att göra oss rasligt omedvetna, få oss att skämmas över vår natur och våra traditioner, få oss att bli rädda för att organisera oss för vårt gemensamma bästa av rädsla för att betraktas som rasister. Den judiska mediapropagandans avsiktliga mål är att avväpna oss moraliskt, göra oss rotlösa och försvarslösa och sedan förgöra oss. Det är vad som sker nu.
Fundera på det, och ni kommer att förstå hur allt hänger samman.